Eğitim ve öğretime, bilgi ve bilime farklı bir bakış; MÂNÂ-YI İSMÎ yerine MÂNÂ-YI HARFİ ile bakış. Açık kaynak bir eğitim sitesi. A different perspective on education and teaching, knowledge and science; glance with the LETTER MEANING instead of the NAME MEANING. Open source education site.
Kävlinges skrivargrupp hade ett möte i Kävlinge biblioteket den 28/2 klockan 18.30. Några skrivuppgifter hade lästs och diskuterats.
Det bestämdes att nästa skrivarmöte kommer att äga rum den 28/3 kl 18:30 i biblioteket. Ny skrivuppgift bestod i att skapa något med utgångspunkt av våren. Det gavs en stor frihet i hur man tar sig an ämnet. En invandrare som deltog hade lämnat förslaget att skriva om påsk också.
Nedan visas en skrivaruppgift som har skrivits av en invandrare:
Våren, Uppståndelsen, Påsk och Påsklov
Våren kommer och vädret blir lite varmare. Alla människor gillar våren. Våren är vacker, våren är uppståndelsen, våren är förnyelse. Efter varje vinter kommer en vår. Jag hoppas det kommer en ny vår efter den här vintern också, för alla människor som lever i världen.
Jag menar att alla krig, alla människor som går hungriga, har dålig miljö och drabbas av klimatförändringar och inte har möjlighet att får utbildning, är vinter. Vi måste stoppa krig, hungersnöd, dålig miljö, klimatförändring och okunnighet över hela världen. Annars kommer alla människor att dö som vid en domedag.
Våren är vacker och vi måste uppleva våren. Alla blommor slå ut och alla platser blir färger i harmoni i våren. Låt oss uppleva våren, över hela världen eftersom våren är vacker. Alla människor behöver leva ut sina vårar.
Våren är uppståndelsen. Våren minns av oss någonting. Uppståndelsens tid kommer. Våren minnas om uppståndelsen. Många Kristna tror att Jesus var uppstånden efter döden. Vissa Kristna tror inte det eftersom han aldrig dog någonsin. Jag tror inte det heller, eftersom han inte korsfästes. Jag är muslim och när jag har läst Koranen så står det så i denna:
“[3:55]Och Gud sade: “Jesus! Jag skall kalla dig till Mig och Jag skall upphöja dig till Min [härlighet] och Jag skall rena dig från [de beskyllningar som] förnekarna av sanningen [riktade mot dig]. Och Jag skall sätta dem som följer dig högt över dem som förnekar [dig] ända till Uppståndelsens dag; då skall ni alla vända tillbaka till Mig och Jag skall döma mellan er i allt det som ni var oense om.”
“[4:156] och [Vi straffade dem] för deras förnekelse och de oerhörda, kränkande lögner som de yttrade om Maria,
[4:157] och för deras ord: “Vi har dödat Kristus Jesus, Marias son,[som påstod sig vara] Guds sändebud!” Men de dödade honom inte och inte heller korsfäste de honom, fastän det för dem tedde sig så. De som är av annan mening är inte säkra på sin sak; de har ingen [verklig] kunskap om detta utan stöder sig på antaganden. Det är med visshet så att de inte dödade honom.
[4:158] Nej, Gud upphöjde honom till Sin [härlighet]; Gud är allsmäktig, vis.”
Jag har last en bok som heter “Uppståndelsen och Livet Efter Detta” (The Tenth Word Resurrection and the Hereafter). En författare som heter Said Nursi har skrivit den. Den börjar så här:
[30:50]Se där tecknen på Guds nåd – hur Han ger nytt liv åt jorden som varit död! Nytt liv skall Han [också] ge åt de döda! Han har allt i Sin makt.
Uppståndelsen och det nya livet efter denna värld är som våren. Vi ska alla nå uppståndelsen och sedan få ett nytt, evigt live.
Nästan alla firar påsk liksom en fest. Men påsken är inte bara lov eller fest. Påsken är en viktig vändpunkt. Påsken är att förändras liksom våren. Ja, våren är förnyelse och påsken är förnyelse också.
Vi måste ha förnyelse. Vi alla måste tänka på hela världen. Kanske Kristna och Muslimer ska samarbeta om detta.
Alla i hela världen behöver våren.
Vi alla.
Vem vet?
Kanske lyckas vi.
Glöm inte att efter varje vår kommer en sommar också!
[2:35] Och Vi sade: “Adam! Tag, du och din hustru, er boning i denna lustgård och ät som ni har lust till av dess [frukter]; men närma er inte detta träd; då kan ni hemfalla åt synd!”
[2:36]Men Djävulen kom dem att överträda detta [förbud] och orsakade så deras fall. Och Vi sade: “Bort, alla, härifrån! Fiender skall ni vara inbördes! Under en tid skall ni ha er boning och ert uppehälle på jorden.”
[2:37][Sedan] nåddes Adam av ord från sin Herre och Han tog emot [Adams] ånger – Han är Den som går den ångerfulle till mötes, den Barmhärtige.
[4:1]MÄNNISKOR! Frukta er Herre som har skapat er av en enda varelse och av denna har skapat dess make och låtit dessa två [föröka sig] och sprida sig [över jorden] i väldiga skaror av män och kvinnor. Frukta Gud, i vars namn ni innerligt och enträget ber varandra [om hjälp], och [visa aktning för] de nära släktskapsbanden. Gud vakar över er.
[7:19][Till Adam sade Gud]: “Adam! Lev nu, du och din hustru, i denna lustgård och ät vad ni önskar [av dess frukter]. Men kom inte nära detta träd! Annars kan ni råka i synd.”
[7:20]Men genom listiga antydningar lät Djävulen dem förstå något som de hade varit omedvetna om, nämligen att de var nakna. Och han sade till dem: “Er Herre har förbjudit er [att komma nära] detta träd just för att hindra er att bli änglar eller [sådana] väsen som lever för evigt.”
[7:21]Och han svor och bedyrade för dem: “Jag är er gode rådgivare [som vill ert väl]!”
[7:22]Så bedrog han dem med sitt listiga tal. Och när de hade smakat av trädets [frukt] blev de medvetna om sin nakenhet och försökte skyla sig med blad från lustgården som de fäste ihop. Men då kallade deras Herre på dem: “Har Jag inte förbjudit er [att gå nära] detta träd och varnat er att Djävulen är er svurne fiende?”
[7:23]De svarade: “Herre! Vi har gjort oss själva orätt. Om Du inte ger oss Din förlåtelse och förbarmar Dig över oss är vi helt visst [för alltid] förlorade.”
[7:24][Gud] sade: “Ned, alla, [härifrån]! Fiender skall ni vara inbördes. På jorden skall ni under en tid ha er boning och er nödtorftiga försörjning.”
[7:25][Och Han] sade: “Där skall ni leva och där skall ni dö och ur denna [jord] skall ni kallas att stiga fram [på nytt].”
[7:189]DET ÄR Han som har skapat er ur en enda varelse och som av denna skapade dess make, så att [mannen] kan finna ro hos [sin hustru]. När han har slutit henne i sin famn, får hon en lätt börda att bära och hon fortsätter att bära den tills den börjar kännas tung och de anropar Gud, sin Herre: “Om Du skänker oss ett [barn], sunt till kropp och själ, skall vi sannerligen visa tacksamhet!”
[20:116]När Vi befallde änglarna att falla ned på sina ansikten inför Adam lydde de [alla] utom Iblees; han vägrade.
[20:117]Vi sade då: “Adam! Denne är din och din hustrus fiende; [var på din vakt] så att han inte [blir orsak till] er förvisning från lustgården och orsakar er elände.
[20:118]Här skall du aldrig uppleva hunger och aldrig känna dig naken
[20:119]och här skall du aldrig plågas av törst eller av solens hetta.”
[20:120]Men Djävulen viskade till honom och sade: “Adam! Skall jag leda dig till det eviga livets träd och till ett rike som aldrig skall gå under?”
[20:121]Och de åt båda av dess [frukt] och blev på detta sätt medvetna om sin nakenhet och de försökte skyla sig med hopfästade blad från lustgården. Adam bröt [alltså] mot sin Herres befallning och slog in på en förbjuden väg.
[20:122][Efter en tid] utsåg hans Herre honom att [åter] få erfara Hans nåd och tog emot hans ånger och gav honom vägledning.
[20:123][Men i lustgården] sade Han: “Ned härifrån, båda! Ni skall alla, [ni och era efterkommande, ha er boning på jorden och] vara varandras fiender! Men om ni nås av Min vägledning – och ni kommer att nås av den – skall den som följer Min vägledning inte gå vilse och han skall besparas lidande [i det kommande livet].
[20:124]Men den som vänder ryggen åt Mig [och Mina budskap] skall få ett eländigt liv och på Uppståndelsens dag skall Vi låta honom stiga fram blind.”
[66:10]Gud har utpekat Noas hustru och Lots hustru som varnande exempel för dem som framhärdar i att förneka sanningen; deras män var två av Våra rättfärdiga tjänare och de svek dem. Men [männen] kunde inte skydda dem mot Guds [straff] och [på Domens dag] skall de få höra dessa ord: “Gå in i Elden med de [övriga fördömda]!”
[11:69]OCH VÅRA budbärare kom till Abraham med ett glatt budskap. De hälsade honom “Fred!” och han svarade: “Fred [vare med er]!” Och han skyndade sig att bära fram en helstekt kalv.
[11:70]Men när han såg att de inte sträckte sina händer mot födan, blev han rädd [att de hade onda avsikter]. [Men] de sade: “Var inte orolig! Vi har sänts till Lots folk.”
[11:71]Och hans hustru som stod [i närheten] log förnöjt. Då gav Vi henne det glada budskapet om Isaks [födelse] och om Jakob [som skulle födas] efter Isak.
[11:72]Hon sade: “Skall jag, arma kvinna, föda en son, gammal och svag som jag är och min man har uppnått hög ålder? Detta är sannerligen märkligt!”
[11:73][Budbärarna] sade: “Förvånas du över Guds beslut? Guds nåd och välsignelser skall vara med er alla i detta hus! Honom tillhör allt lov och pris!”
[14:35]OCH SE, Abraham [bad till Gud och] sade: “Herre! Gör detta land till en trygg tillflykt och bevara mig och mina söner från att återfalla i avgudadyrkan –
[14:36] hur många människor, Herre, har inte dessa [avgudar] lett vilse! Jag skall därför [bara] räkna den som följer mig i tron till de mina; den som inte lyder mig [får hoppas på Din barmhärtighet], eftersom Du är ständigt förlåtande, barmhärtig.
[14:37] Herre! Jag har låtit några av de mina bosätta sig i en dal, som inte är lämpad för jordbruk, nära Ditt heliga hus, Herre, och där skall de förrätta regelbunden bön. Låt människornas hjärtan fyllas av tillgivenhet för dem [och av längtan att besöka dem] så att de kan få [hjälp av dem till] sin försörjning och därför känna tacksamhet [mot Dig].
[14:38]Herre! Du vet vad vi håller hemligt och vad vi öppet tillkännager – ingenting kan förbli dolt för Gud, vare sig på jorden eller i himlen!
[14:39]Jag lovar och prisar Gud, som på min ålders höst har gett mig Ismael och Isak! Min Herre hör sannerligen [människornas] bön.
[14:40]Herre! Gör mig [stark] så att jag förrättar bönen utan att förtröttas och gör att några bland mina efterkommande [likaså är uthålliga i bönen]! Herre, hör min bön
[14:41]och ge mig, Herre, mig och mina föräldrar och alla troende, Din förlåtelse den Dag då räkenskap skall avläggas!”
[51:24] HAR DU hört berättelsen om Abrahams himmelska gäster?
[51:25] När de kom till honom och hälsade “Fred!”, svarade han: “Fred [vare med er]! Ni är [tydligtvis] främlingar [här]?”
[51:26]Efter ett kort samråd med husfolket kom han ut med en [helstekt] gödkalv;
[51:27]som han satte framför dem och bad dem ta för sig.
[51:28][När han såg att de inte åt] blev han rädd att de [hade ont i sinnet]. Men då sade de: “Du har ingenting att frukta!” – och de gav honom det glada budskapet om en son [som skulle födas åt honom och bli en man] med stor visdom.
[51:29]Då närmade sig hans hustru och slog sig för pannan med ett jämmerrop och utbrast: “En gammal orkeslös och ofruktsam kvinna [som jag]!”
[51:30]De svarade: “Så har din Herre beslutat. Han är den Allvise, den Allvetande!”
[15:56][Abraham] sade: “Vem – utom den som helt har gått vilse – ger upp hoppet om sin Herres nåd?”
[15:57][Och] han fortsatte: “Vilka [andra] ärenden för er hit, ärade budbärare?”
[15:58]De svarade: “Vi är sända till ett folk av obotfärdiga syndare [som skall förintas].
[15:59]Lot och hela hans hus skall dock räddas –
[15:60]utom hans hustru som skall bli kvar – så har Gud beslutat – tillsammans med de övriga.”
[15:61]OCH NÄR de utsända kom till Lot
[15:62]sade han: “Jag känner er inte.”
[15:63]De svarade: “Nej, [vi är Guds utsända och] vi har kommit till dig med det som [dessa människor] aldrig ville tro på;
[15:64]ja, vi har gett dig ett sant besked – var förvissad om att vi säger sanningen.
[15:65]Gå härifrån med din familj i skydd av nattmörkret – gå [själv] sist [för säkerhets skull] och låt ingen se tillbaka – och fortsätt i den riktning som skall anvisas er.”
[15:66]Och Vi uppenbarade för honom detta [Vårt] beslut: “När dagen bryter in, skall alla dessa syndare ha förintats.”
[27:54]OCH [MINNS] Lot, som sade till sitt folk: “Begår ni dessa skamlösa handlingar med öppna ögon?
[27:55]Måste ni gå, upptända av lust, till andra män i stället för till kvinnor? Nej, ni saknar alla begrepp [om rätt och orätt]!”
[27:56] Hans folk gav inget annat svar än att de sade [till varandra]: “Låt oss driva ut Lots anhang ur staden! De är människor som vill hålla sig rena!”
[27:57] Och Vi räddade honom och hela hans hus utom hans hustru, som enligt Vår vilja var en bland dem som stannade kvar;
[27:58] och över dem lät Vi ett regn [av död och förintelse] falla – Ett olycksbringande regn, det som faller över dem som har varnats [förgäves]!
[29:28] OCH [MINNS] att Lot sade till sitt folk: “Ni begår sådana skamlösa handlingar som ingen i världen någonsin begått före er!
[29:29] Ni nalkas ju män, [upptända av lust], och går tvärs emot naturens vägar. Och ni gör det [öppet], när ni samlas till era skamliga sammankomster!” Hans folks enda svar var: “Be då Gud straffa oss, om du talar sanning!”
[29:30] [Då] bad han: “Herre! Hjälp mig mot dem som stör ordningen på jorden och sprider [sådant] sedefördärv!”
[29:31]Och när Våra sändebud kom till Abraham med det glada budskapet [om Isaks födelse], sade de: “Vi skall förinta folket i detta land; de är sannerligen onda människor.”
[29:32][Abraham] sade: “Lot är [bosatt] där” – och de svarade: “Vi vet mycket väl vem som bor där; vi skall helt visst rädda honom och [hela] hans familj med undantag av hans hustru, som skall vara bland dem som blir kvar.”
[29:33]Och när Våra sändebud kom till Lot såg han att han inte hade möjlighet att skydda dem och blev bedrövad; men de sade: “Var inte bekymrad och sörj inte! Vi skall rädda dig och de dina utom din hustru, som är bland dem som skall bli kvar.
[29:34]Vi är utsända [för att låta] ett straff från ovan [drabba] folket i detta land på grund av deras synd och deras trots.”
[29:35] Och av [detta straff] har Vi efterlämnat spår som ett tydligt tecken för dem som använder sitt förstånd.
[66:10] Gud har utpekat Noas hustru och Lots hustru som varnande exempel för dem som framhärdar i att förneka sanningen; deras män var två av Våra rättfärdiga tjänare och de svek dem. Men [männen] kunde inte skydda dem mot Guds [straff] och [på Domens dag] skall de få höra dessa ord: “Gå in i Elden med de [övriga fördömda]!”
[12:19] OCH EN karavan kom och sände ut sin vattenhämtare; och just som han skulle sänka sitt ämbar i brunnen [fick han se Josef och] utropade: “Vilken överraskning! Här står en yngling [livs levande]!” Och de gömde honom bland varorna [i hopp om att kunna sälja honom] – och Gud visste vad de gjorde.
[12:20] Och de sålde honom för en obetydlig summa, några få silvermynt – så litet värde satte de på honom!
[12:21] Och mannen från Egypten, som köpte honom, sade till sin hustru: “Behandla honom väl – som en gäst! Vi kan [en dag] få nytta av honom; men vi skulle också kunna uppta honom som vår son.” Så gav Vi Josef en fast punkt på jorden; Vi ville nämligen låta honom få en djupare förståelse av innebörden i det som sker. Gud genomför [alltid] Sin vilja, men om detta är de flesta okunniga.
[12:22] Och när han hade nått mogen ålder skänkte Vi honom visdom och kunskap [i andliga ting]; så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta.
[12:23] Men [det hände sig att] kvinnan, i vars hus han bodde, försökte förföra honom; hon reglade dörrarna och sade: “Kom nu till mig!” [Josef] svarade: “Gud är mitt fäste! Min husbonde har behandlat mig väl och den som begår sådan orätt kommer att råka illa ut!”
[12:24] Hon hade fattat begär till honom och även han kände begär till henne; om han inte hade sett ett tecken från sin Herre [kunde han ha gett efter för frestelsen]. – Vi ville hålla allt ont och all skamlöshet borta från honom eftersom han var en av Våra sant hängivna tjänare.
[12:25] Och båda sprang mot dörren. Hon [grep tag i] hans skjorta bakifrån och rev itu den; men i dörren mötte de hennes man. Hon sade: “Hur skall den lönas som hade onda avsikter mot din hustrus [dygd] om inte med fängelse eller med ett plågsamt straff?”
[12:26] [Josef] sade: “Det var hon som ville förföra mig!” Då sade en [man] som hörde till huset och som var i närheten: “Om hans skjorta har rivits sönder framifrån har hon talat sanning och han har ljugit,
[12:27] men om skjortan har rivits sönder bakifrån, då har hon ljugit och han har talat sanning.”
[12:28] Och när [hennes man] såg att [Josefs] skjorta hade rivits itu bakifrån utbrast han: “Här ser vi kvinnans list! Kvinnor, er list är i sanning stor!”
[12:29] – [Och till Josef:] “Låt nu detta vara glömt!” Och [vänd till hustrun, sade han]: “Be om förlåtelse för din synd, för du har begått ett allvarligt felsteg!”
[12:30] OCH STADENS kvinnor [skvallrade om detta och] sade: “Hustrun till denne högt uppsatte man vill förföra sin unge slav; hon brinner av kärlek till honom och har helt förlorat förståndet!”
[12:31] Och när hon fick veta vad deras elaka tungor sladdrade skickade hon bud till dem [med inbjudan] till en festmåltid som hon lät laga till åt dem. Hon gav var och en av dem en kniv [och till Josef] sade hon: “Kom ut [och visa dig] för dem!” Och när kvinnorna fick se honom häpnade de över hans [skönhet]; och [deras förvirring var så stor att] deras knivar slant och de skar sig i händerna. Och de utbrast: “Måtte Gud förlåta oss! Detta är ingen vanlig dödlig man – han kan inte vara annat än en ängel [från ovan]!”
[12:32] [Då] sade hon: “Här ser ni nu den för vars skull ni har förtalat mig. Ja, jag försökte förföra honom, men han motstod frestelsen. Men om han nu inte gör vad jag befaller honom skall han minsann kastas i fängelse och han skall få dela de föraktades och förödmjukades lott!”
[12:33] [Josef] bad: “Herre! Hellre går jag i fängelse än jag gör det som dessa [kvinnor] vill locka mig att göra; men om Du inte befriar mig ur deras snaror kan det hända att jag ger efter för dem och blir en av dem som inte vet [vad rätt och orätt är].”
[12:34] Och hans Herre bönhörde honom och befriade honom ur deras snaror. – Han är Den som hör allt, vet allt.
[12:35] Därefter, trots att de hade sett alla bevis [för Josefs oskuld], ansåg de [ändå] bäst att för en tid sätta honom i fängelse.
[12:47][Josef] svarade: “Ni skall så som ni brukar under sju år men lämna allt det ni skördar otröskat utom en mindre mängd, som ni använder till föda.
[12:48]Efter dessa [goda år] kommer sedan sju svåra [år], som kommer att sluka vad ni med tanke på dessa [år] lagt upp [i förråd, allt] utom en liten mängd av det som ni sparar [till utsäde].
[12:49]Efter dessa [svåra år] kommer sedan ett år då folket välsignas med regn [och rika skördar] och då druv- och oljepressarna skall arbeta [på nytt].”
[12:50][När kungen hörde vad Josef sagt] befallde han: “För honom till mig!” Men då budbäraren kom till honom sade han: “Gå tillbaka till din herre och fråga honom om kvinnorna som skar sig i händerna. [Ingen utom] Gud, min Herre, har kännedom om deras onda anslag [mot mig].”
[12:51][Kungen sände efter kvinnorna och] frågade dem: “Vad hade ni i sikte när ni försökte förföra Josef?” De svarade: “Måtte Gud förlåta oss! Det fanns ingenting ont i honom.” [Då] sade den högt uppsatte mannens hustru: “Nu har det verkliga förhållandet kommit i dagen! Det var jag som försökte förföra honom och han har sagt sanningen.”
[12:52][När Josef hörde vad som hänt sade han: “Jag har begärt] detta för att [min husbonde] skulle få veta att jag inte har bedragit honom bakom hans rygg och att Gud inte vägleder förrädare som gillrar fällor.
[12:53]Jag påstår inte att jag är utan skuld – [något i] människans inre driver henne mot det onda, [och ingen går fri från detta] utom den som min Herre i Sin nåd förbarmar sig över. Min Herre är ständigt förlåtande, barmhärtig!”
[20:39] ‘Lägg honom i en kista och sätt ut den i floden; floden skall föra [kistan] till stranden och en som är Min fiende och hans fiende skall [finna honom och] ta sig an honom.’ Och Jag omgav dig med Min kärlek och du växte upp under Mina ögon..
[20:40] Och då gick din syster [till Farao palats] och sade: ‘Skall jag visa er till [en kvinna] som kan ta hand om honom [och amma honom]?’ Så gav Vi dig tillbaka till din moder, så att hennes ögon fick glädjas och hon glömde sin sorg.[När du hade nått vuxen ålder] dödade du en man. Vi befriade dig från ångesten [över detta] men prövade dig med [andra svåra] prövningar. Därpå vistades du flera år hos folket i Madyan; och nu, Moses, har du enligt Mitt beslut kommit [till Vårt möte];
[28:7]Och Vi ingav Moses moder: “Amma honom, men när du tror att hans liv är i fara, sätt då ut honom i [Nilen]. Oroa dig inte och sörj inte; Vi skall låta honom återvända till dig och Vi skall göra honom till en av [Våra] budbärare!”
[28:8]Och [en som hörde till] Faraos hus fann honom och tog upp honom – [Vi hade nämligen bestämt att] han skulle bli deras fiende och [orsaka] dem sorg; Farao, Haman och deras män var djupt ogudaktiga människor.
[28:9]Faraos hustru sade: “[Barnet kan bli] till glädje för mig och för dig. Låt ingen döda det! Han kan vara oss till nytta, ja, vi kan uppta honom som vår son!” Men de anade inte [vad framtiden bar i sitt sköte].
[28:10] Och Moses moder kände en gnagande tomhet i sitt hjärta och hon skulle säkert ha röjt vem han var om Vi inte hade gett henne kraft [att utstå prövningen] och stärkt henne i tron.
[28:11]Hon sade till hans syster: “Följ efter honom!” Och hon [följde efter honom och] såg på avstånd vad som hände honom utan att de märkte [henne].
[28:12]Och Vi lät honom från första stund vägra att dia en amma och då sade [systern]: “Skall jag visa er till en familj som kan ta hand om honom för er räkning och ge honom kärlek och god vård?”
[28:13]Så gav Vi honom tillbaka till hans moder, så att hennes ögon fick glädjas och hon kunde glömma sin sorg och för att hon skulle veta att Guds löfte är sanning – [vilket] de flesta inte vet.
[20:9] HAR DU [Muhammad] hört berättelsen om Moses?
[20:10] Han hade sett en eld [på avstånd] och sade till de sina: “Stanna här! Jag har upptäckt en eld; kanske kan jag hämta en fackla åt er därifrån eller råka [någon] vid elden som visar oss vägen.”
[20:11] Men när han närmade sig kallade en röst på honom: “Moses!
[20:12] Jag är din Herre! Tag av dina sandaler; du står nämligen i den heliga dalen Tuwa.
[27:7] [MINNS] att Moses sade till de sina [i öknen]: “Jag ser en eld i fjärran. Där kan jag kanske få upplysning [om vägen] eller hämta några glödande kol, så att ni kan värma er.”
[27:8] Men när han närmade sig Elden [hörde han en röst som] ropade: “Välsignade är de som står intill elden och de som befinner sig i dess närhet! Stor är Gud, världarnas Herre, i Sin härlighet!”
[27:9] [Och Gud talade till Moses och sade:] “Moses! Jag är Gud, den Allsmäktige, den Vise!”
[28:23] OCH NÄR han anlände till Madyans brunnar, fann han en hel hop män som vattnade [sina hjordar] och, ett stycke därifrån, två kvinnor som höll tillbaka [sina djur från vattenstället]. Han frågade [dem]: “Är det något som bekymrar er?” De svarade: “Innan vi kan vattna [våra djur] måste vi vänta till dess herdarna driver hem [sina hjordar]; vår fader är en gammal man.”
[28:24] Och han vattnade [deras djur] åt dem. Därefter drog han sig undan till en skuggig plats [för att be] och han sade: “Herre! Jag är i stort behov av vad det än är av [Ditt] goda, som Du vill ge mig!”
[28:25] Strax därpå kom en av de två [unga kvinnorna] emot honom med skygga steg och sade: “Min fader ber dig komma till oss; han vill ge dig en belöning för att du vattnade [våra djur] åt oss.” Och när [Moses] kom och berättade [sin] historia [för fadern], sade denne: “Oroa dig inte! Du har nu kommit ifrån dessa orättfärdiga människor.”
[28:26] En av de två [döttrarna] sade: “Fader! Låt honom arbeta för dig; du kan inte få en bättre man [än han]; han är både stark och pålitlig.”
[28:27] [En dag] sade [fadern]: “Jag vill ge dig en av mina döttrar till hustru, på villkor att du stannar i min tjänst i åtta år; men om du önskar får du gärna stanna tio år. Jag skall inte göra svårigheter för dig. Om Gud vill, skall du finna en hederlig, rättsinnig man i mig.”
[28:28] [Moses] svarade: “Det får bli så [som du har sagt] mellan mig och dig! Låt ingen ovänskap uppstå mellan oss, vare sig jag stannar den kortare eller den längre tiden! Gud skall vaka över [att vi fullföljer] vår överenskommelse!”
[28:29] OCH NÄR Moses hade fullgjort sitt åtagande begav han sig i väg med sin familj. [En dag] såg han på avstånd en eld på sluttningen av berget Sinai och sade till de sina: “Stanna här! Jag ser en eld; där kan jag kanske hämta en upplysning för oss eller några glödande kol, så att ni kan värma er.”
[28:30] Men när han närmade sig [elden] hördes en röst från högra sidan av dalen ur ett träd, som stod på välsignad mark: “Moses! Jag är Gud, världarnas Herre!”
[28:9] Faraos hustru sade: “[Barnet kan bli] till glädje för mig och för dig. Låt ingen döda det! Han kan vara oss till nytta, ja, vi kan uppta honom som vår son!” Men de anade inte [vad framtiden bar i sitt sköte].
[66:11] Och som ett [efterföljansvärt] exempel för de troende har Gud framhållit Faraos hustru, som bad: “Herre! Bygg en boning åt mig i paradiset i Din närhet och skydda mig mot Farao och allt [det onda] han har gjort och skydda mig mot alla dem som ständigt begår orätt!”
[27:15]OCH VI gav David och Salomo kunskap [om många ting]. Och de sade: “Låt oss lova och prisa Gud, som har skänkt oss Sin nåd i rikare mått än andra troende [Guds] tjänare!”
[27:16]Och Salomo ärvde Davids [profetiska visdom]. Och han sade: “[Hör på,] alla! Vi har fått lära oss förstå fåglarnas språk och något av allt [gott i denna värld] har kommit oss till del – sannerligen ett tydligt tecken på [Guds] nåd!”
[27:17][En dag] lät Salomo sina arméer av osynliga väsen, människor och fåglar samlas och han formerade dem [till marsch och de marscherade]
[27:18]till dess de kom till Myrornas dal. [Då] hördes en myra ropa: “Myror! Skynda er in i era bostäder så att inte Salomo och hans soldater trampar ihjäl er utan att de [ens] märker det!”
[27:19] Salomo log glatt åt myrans ord och han [bad till Gud och] sade: “Herre! Låt min tacksamhet för Dina välgärningar mot mig och mot mina föräldrar förbli levande, och hjälp mig att leva rättskaffens så att Du kan se [på mina handlingar] med välbehag, och gör mig av nåd till en av Dina rättfärdiga tjänare!”
[27:20] Och [en dag] då han mönstrade sina fåglar sade han: “Varför ser jag inte härfågeln? Är det möjligt att den inte är här
[27:21] Jag skall minsann straffa den strängt, nej, jag skall döda den, om den inte kan ge mig ett gott skäl [för sin frånvaro]!”
[27:22] [Härfågeln] blev inte [borta] länge och [när den återkom] sade den: “Jag har fått veta något som du inte vet: jag har med mig säkra underrättelser till dig från sabéernas land.
[27:23] Jag har fått se att en kvinna härskar över dem; hon har fått allt [av denna världens goda] och hennes tron är en mäktig och lysande [tron].
[27:24] Och jag har fått se hur hon och hennes folk tillber solen i stället för Gud; Djävulen har nämligen utmålat deras handlingar för dem i ett förskönande ljus och han har spärrat vägen för dem och de är helt utan vägledning.
[27:25] [Han har intalat dem] att de inte skall falla ned i tillbedjan inför Gud, som uppenbarar det som är dolt i himlarna och på jorden och som vet allt det ni håller hemligt och det ni öppet tillkännager;
[27:26] Gud, ingen gudom finns utom Han – Herren till härlighetens och allmaktens tron.”
[27:27] [Salomo] sade: “Vi skall se om du har talat sanning eller om du är en lögnare.
[27:28] Flyg med detta brev från mig och kasta ned det till dem; håll dig sedan på avstånd från dem, till dess du ser vad deras svar blir.”
[27:29] [När drottningen läst brevet] sade hon: “Aktade rådgivare! Jag har tagit emot ett brev hållet i högstämda ordalag.
[27:30] Det är från Salomo [som säger:] ‘I Guds den Nåderikes, den Barmhärtiges namn!
[27:31] Uppres er inte i högmod mot mig; kom i stället till mig beredda att underkasta er!’”
[27:32] [Drottningen fortsatte:] “Aktade rådgivare! Låt mig höra er uppfattning i denna sak som jag har att ta ställning till; jag har aldrig avgjort en fråga utan att ha inhämtat ert råd.”
[27:33] De svarade: “Vår militära styrka är avsevärd och våra män har stort mod, men avgörandet ligger hos dig. Tillkännage därför din vilja, när du har tagit saken under övervägande.”
[27:34] Hon sade: “När kungar erövrar ett land, vållar de förstörelse och förödmjukar folkets ledare. Ja, så går de till väga.
[27:35] Men jag vill sända gåvor till [Salomo och hans hov] och avvakta det [svar] som sändebuden för med sig tillbaka.”
[27:36] Och när [sändebudet] kom till Salomo, sade denne: “Vill ni lägga rikedom till mina rikedomar, fastän det som Gud har skänkt mig överträffar det Han har gett er. Men sola er själva i glansen av er gåva!
[27:37] Återvänd nu till dem [som har sänt dig med detta svar:] “Vi ska sannerligen komma mot dem med styrkor som de inte kan stå emot, och Vi skall driva dem ut ur [deras land], förnedrade och förödmjukade!”
[27:38] [NÄR SALOMO hörde att drottningen avsåg att besöka honom] sade han till [sitt råd]: [”Ärade rådsmedlemmar!] Vem av er kan föra hennes tron till mig innan hon anländer med sitt följe för att tillkännage sin underkastelse?”
[27:39] En listig demon bland de osynliga väsendena sade: “Jag skall hämta den åt dig innan du reser dig från din plats. Jag har styrka nog för detta [uppdrag] och du kan lita på mig!”
[27:40] Den som hade kunskap om uppenbarelsen sade då: “Jag skall föra hit den innan din blick återvänder till ditt öga!” Och när [Salomo] såg den stå framför sig sade han: “Detta är en nåd från min Herre; Han vill pröva mig [och låta mig visa] om jag är tacksam eller otacksam. Den tacksamme har [själv] gott av sin tacksamhet och den som är otacksam [vållar inte Gud någon skada]; min Herre är Sig själv nog och Han är den givmilde Givaren.”
[27:41] [Och] Han sade: “Ändra utseendet på hennes tron [något]. Vi får se om hon [trots detta] låter sig ledas [till sanningen] och känner igen sin tron eller inte.”
[27:42]Och när hon kom, tillfrågades hon: “Är det så din tron ser ut?” Hon svarade: “Den [jag ser här] är mycket lik den.” Och [Salomo sade:] “Vi har fått kunskap före henne och vi har underkastat oss Guds vilja.
[27:43]Men [hon har själv kommit fram till sanningen], trots att hon hindrades av det som hon tidigare dyrkade i stället för Gud; hon tillhör ju ett ogudaktigt folk.”
[27:44][Då] man bjöd henne att stiga in på palatsets gård trodde hon att det var [en bassäng med] djupt vatten och blottade benen [för att fästa upp sina kjolar]. [Men Salomo] sade: “Det är en gård belagd med glas.” Hon utbrast: “Herre! Jag har gjort orätt mot mig själv [genom att tillbe solen]! Men nu, tillsammans med Salomo, underkastar jag mig Guds, världarnas Herres, vilja!”
[3:38] Där [i helgedomen] bad Sakarias till Gud: “Herre! Låt mig, som en gåva från Dig, få en [son], sund till kropp och själ! Du bönhör den som ber.”
[3:39] Och änglarna ropade till honom medan han stod i helgedomen, försänkt i bön, och sade: “Gud kungör för dig det glada budskapet om [en son] Johannes, som skall bekräfta ett ord från Gud och [bli] en ledare [för sitt folk], en renlevnadsman och en profet, en av de rättfärdiga.”
[3:40] [Sakarias] sade: “Herre, hur skulle jag kunna få en son? Jag har ju uppnått hög ålder och min hustru är ofruktsam.” [Ängeln] sade: “Så [skall det bli]; Gud gör vad Han vill.”
[3:41] [Sakarias] sade: “Herre! Ge mig ett tecken.” [Ängeln] svarade: “Det tecken [du får är] att du under tre dagar inte skall tala till människor annat än med gester. Och åkalla din Herre utan att förtröttas och prisa Honom morgon och afton.”
[19:2][Detta är] en berättelse om hur din Herre bevisade Sin tjänare Sakarias Sin nåd.
[19:3]När han i en tyst [innerlig] bön bad till sin Herre,
[19:4]sade han: “Herre! Min kropp har blivit svag och mitt huvud har vitnat, men aldrig har Du, Herre, låtit mig gå ohörd ifrån Dig.
[19:5]Jag oroar mig vid tanken på vad mina närmaste och mina medbröder [kan företa sig] när jag är borta. Min hustru har varit ofruktsam. Skänk mig av nåd en [son och] efterföljare,
[19:6]som kan bli min arvinge och arvinge till Jakobs hus; och gör honom sådan att Du finner behag i honom!”
[19:7] [Svaret gavs av änglarna:] ”Hör, Sakarias, det glada budskapet vi ger dig! En son [skall födas åt dig], som skall bära namnet Johannes. ‘Vi har inte gett någon före honom detta namn,’ [säger Gud].”
[19:8] [Sakarias] sade: “Herre! Hur skulle jag kunna få en son, när min hustru är ofruktsam och jag är en skröplig och orkeslös åldring?”
[19:9] [Ängeln] svarade: ”Det skall bli [som jag har sagt]. Din Herre säger: ‘Detta är lätt för Mig; Jag har förut skapat dig ur ingenting!’”
[19:10] [Sakarias] sade: “Herre, ge mig ett tecken!” [Ängeln] svarade: “Det tecken du begär är att du under tre dagar inte skall tala till människor [fastän din tunga är hel].
[19:11] Och han gick ut ur helgedomen till sitt folk och tecknade åt dem att de morgon och afton skulle lovprisa Gud.
[19:12] [När sonen fötts och växt upp, sade Vi:] “Johannes! Håll med kraft fast vid [Vår] Skrift!” – Och Vi skänkte honom visdom [redan] i hans tidiga ungdom
[19:13] och, som Vår särskilda gåva, ett ömt sinne och [viljan till] renhet, och han fruktade Gud
[19:14]och var en god [son] tillgiven sina föräldrar och visade sig aldrig övermodig eller trotsig.
[19:15] [Guds] fred var med honom den dag han föddes och skall vara med honom den dag han dör och den dag då han skall uppväckas från de döda.
[3:33] GUD har utvalt Adam och Noa och Abrahams ätt och `Imrans ätt [och upphöjt dem] över världens alla människor;
[3:34] de stammar [alla] från varandra. Gud hör allt, vet allt.
[3:35] Och `Imrans hustru bad till Gud och sade: “Herre! Jag viger vad jag bär i mitt sköte åt Din tjänst. Tag emot mitt [offer], Du som hör allt, vet allt.
[3:36] Och då hon fött barnet sade hon: “Herre, jag har fött en dotter – fastän Gud noga visste vad hon hade framfött; ett gossebarn är inte som ett flickebarn – och jag har gett henne namnet Maria och jag ber Dig skydda och bevara henne och hennes efterkommande mot Djävulen, den utstötte.”
[3:37] Och hennes Herre tog nådigt emot henne och lät henne växa upp och arta sig väl och uppdrog åt Sakarias att vaka över henne. Var gång Sakarias besökte henne i helgedomen, fann han henne försedd med föda. Och när han frågade henne: “Maria, varifrån har du fått detta?” svarade hon: “Det är från Gud; Gud skänker Sitt goda i överflöd till den Han vill.”
[3:42] [MINNS] änglarnas ord till Maria: “Gud har utvalt dig och renat dig [och upphöjt] dig över alla världens kvinnor!
[3:43] Maria! Förrätta din andakt inför din Herre med ödmjukhet; fall ned på ditt ansikte [inför Honom] och böj ditt huvud tillsammans med dem som böjer sina huvuden [i bön].”
[3:44] Detta hör till de [för dig, Muhammad] okända ting, som Vi [nu] uppenbarar för dig; du var inte med dem när de kastade lott om vem som skulle ha ansvar för Maria; och du var inte med dem när de tvistade [om detta] med varandra.
[3:45]Och änglarna sade: “Maria! Gud tillkännager för dig det glada budskapet om ett ord från Honom [varigenom du skall föda den] vars namn skall vara Kristus Jesus, Marias son, ärad och lovprisad i denna värld och i det kommande livet och en av dem som skall vara i [Guds] närhet.
[3:46]Han skall tala till människorna i vaggan och i mogen ålder och han skall vara en av de rättfärdiga.”
[3:47] Maria sade: ”Herre! Hur skulle jag kunna få en son, då ingen man har rört mig?” [Ängeln] sade: ”Så [skall det bli]; Gud skapar vad Han vill. Om Han vill att något skall vara, säger Han endast till det: ‘Var!’ – och det är.
[3:48] Han skall undervisa din son i Skriften, [skänka honom] visdom och [ge honom] Tora och Evangelium
[3:49] och [sända honom] till israeliterna som Sitt sändebud.” [Och Jesus sade:] “Jag har kommit till er med ett tecken från er Herre. Jag skall forma åt er i lera något som liknar en fågel och jag skall andas på den och med Guds tillåtelse skall den bli en fågel. Och jag skall bota de blinda och de spetälska och med Guds vilja skall jag väcka de döda till liv. Och jag skall säga er vad ni äter och vad ni lägger upp som förråd i era hus. I detta ligger ett tecken för er – om ni är [sanna] troende.
[3:50] Och [jag har kommit] för att bekräfta vad som ännu består av Tora och för att förklara tillåtet något av det som var förbjudet för er. Och jag har kommit till er med ett tecken från er Herre. Frukta därför Gud och följ mig.
[3:51] Gud är min Herre och er Herre; det är därför Honom ni skall dyrka! Detta är en rak väg.”
[3:52] När Jesus märkte deras ovillighet att tro [på honom], sade han: “Vem vill hjälpa mig [att kalla människorna] till Guds väg?” De vitklädda sade: “Vi är Guds medhjälpare! Vi tror på Gud; vittna du att vi har underkastat oss Hans vilja!
[19:16] OCH MINNS [vad] denna Skrift [har att säga om] Maria. Hon drog sig ifrån de sina till ett [avskilt] rum i öster
[19:17] och lät dem förstå att hon ville vara i ostördhet genom [att anbringa] ett förhänge. Och Vi sände till henne Vår ingivelses ängel som uppenbarade sig för henne i en välskapad mans skepnad.
[19:18] Då ropade hon: “Jag ber om den Nåderikes beskydd mot dig! [Kom inte nära mig] om du fruktar Gud!”
[19:19] [Ängeln] sade: ”Jag är ingenting annat än en budbärare från din Herre [med hälsningen:] ‘Jag skall skänka dig en son, ren och rättfärdig.’”
[19:20] Hon sade: “Hur skulle jag, som ingen man har rört, kunna få en son? Jag har aldrig fört ett lösaktigt liv!”
[19:21] [Ängeln] svarade: ”Det skall bli [som jag har sagt]. Din Herre säger: ‘Detta är lätt för Mig och [det sker] för att han skall bli ett tecken för människorna och [en symbol för] Vår nåd. Så har [Vi] beslutat!’”
[19:22] Och hon blev havande och drog sig undan med sin börda till en avlägsen trakt.
[19:23] Och [när hennes tid var inne] drev henne födslovåndorna [att ta stöd] mot en palmstam och hon utbrast: “Ack om jag hade fått dö och överlämnas åt glömskan innan detta [skedde]!”
[19:24] Då [hörde hon någon] som ropade nedifrån [palmens rot]: “Sörj inte! Din Herre har låtit en bäck rinna upp under dina [fötter];
[19:25] och ruska på palmstammen så skall mogna och saftiga dadlar falla ner omkring dig.
[19:26] Ät och drick och var vid gott mod! Och om du skulle bli varse en mänsklig varelse, låt honom då veta att du har avlagt ett löfte till den Nåderike att avhålla dig [från tal], och att du därför i dag inte skall tala till någon människa.”
[19:27] I sinom tid återvände hon till de sina med barnet på armen. Då sade de: “Maria, du har gjort något oerhört!
[19:28] Du Arons syster! Din fader var inte en dålig människa och din moder var inte en lösaktig slampa!”
[19:29] Då pekade hon på barnet. [Men] de svarade: “Hur skulle vi kunna tala till ett spädbarn [som ligger] i sin linda?”
[19:30] [Då talade] han [till dem]: “Jag är Guds tjänare. Han har gett mig uppenbarelsen och kallat mig till profet;
[19:31] Han har välsignat mig, var jag än befinner mig, och befallt mig att så länge jag lever förrätta bönen och ta mig an de fattiga
[19:32] och att älska min moder och visa henne aktning – och Han har inte gjort mig till en eländig tyrann.
[19:33] [Guds] fred var med mig den dag jag föddes och skall vara med mig den dag jag dör och den dag då jag skall uppväckas från de döda.”
[19:34] DETTA ÄR med sanna ord Jesus, Marias son, om vars [natur] de tvistar.
[19:35] Guds [majestät] förbjuder att Han skulle ha en son; stor är Han i Sin härlighet! När Han beslutar att något skall vara, säger Han endast till det: “Var!” – och det är.
[19:36] Och [Jesus själv sade:] “Gud är min Herre och er Herre – Honom skall ni dyrka! Detta är en rak väg.”
[19:37] Men de sekter [som uppstod genom splittringen bland efterföljarna av äldre uppenbarelser] är sinsemellan oense [om Jesus]. Varna dem som förnekade sanningen! En olycksdiger Dag kommer de att få bevittna fruktansvärda ting!
[19:38] Hör deras rop och se [hur de beter sig] när de förs fram inför Oss! Men i dag, i denna värld, är de orättfärdiga uppenbarligen helt [fångna] i sina misstag.
[21:91]OCH [MINNS] henne som bevarade sin jungfrudom. Vi andades in i henne något av Vår ande och Vi gjorde henne och hennes son till ett tecken för alla folk.
[23:50] Och Vi gjorde Marias son och hans moder till ett tecken [för människorna] och förde dem till en plats på en skyddad höjd som erbjöd vila och som vattnades av friska källor.
[66:12] Ännu ett exempel har de i Maria, `Imrans dotter; Hon bevarade sin oskuld och Vi andades in i [hennes kropp] något av Vår ande. Hon trodde på sin Herres ord och på Hans uppenbarelser och hon var en av dem som ödmjukt böjer sig under Hans vilja.
[24:11] Det var en grupp av era egna som spred det illvilliga förtalet. Men anse inte detta som ett ont; nej, det är tvärtom ett gott för er! Var och en av dessa [ryktesspridare] skall stå till svars för sin del i denna synd och den av dem som bär huvudansvaret har ett hårt straff att vänta.
[24:12] Alla troende män och kvinnor borde – då de hör sådant [tal] – tro det bästa om varandra och säga: “Detta är en uppenbar lögn.”
[24:13] Varför [har ni] inte [krävt] fyra vittnen som stöd [för anklagelsen]? – Eftersom de inte hade vittnen är det nu de som inför Gud är lögnare.
[24:14] Om Gud inte visade er godhet och förbarmade sig över er i detta och det kommande livet, skulle förvisso ett hårt straff drabba er för allt [förtal] ni sprider,
[24:15] då ni tar upp på era tungor och för vidare med era munnar sådant som ni inte vet något om; ni anser det vara obetydligheter, men inför Gud är det allvarliga ting.
[24:16] Om ni ändå hade sagt, då ni hörde [ryktet]: “Det är inte rätt av oss att tala om detta. Stor är Du i Din härlighet – detta är avskyvärt förtal!”
[24:17] Gud varnar er för att någonsin återfalla i denna [synd] om ni är [sanna] troende.
[24:18] Gud klargör [Sina] budskap för er. Gud är allvetande, vis.
[24:19] De som gärna ser att skamligt förtal sprids mot de troende har ett plågsamt straff att vänta i denna värld och i det kommande livet. – Gud vet, men ni vet inte [hela sanningen].
[24:20] Ja, [vad vore ni människor] om Gud inte visade er godhet och förbarmade sig över er och inte i Sin barmhärtighet ömmade för er?
[33:6] Profeten är närmare de troende än de är sig själva, och hans hustrur är deras mödrar [i tron]. Men de band som knyter blodsförvanter till varandra är enligt Guds lag fastare än de band av broderskap som nu förenar de troende med dem som har utvandrat, vilket inte hindrar att ni ger era troende bröder och vänner de sedvanliga bevisen på er vänskap. Detta står skrivet i [Guds öppna] bok.
[33:28] PROFET! Säg till dina hustrur: “Om ni längtar efter de glädjeämnen som livet i denna värld [kan erbjuda], kom då [till mig] så skall jag lösa er i godo från det äktenskapliga bandet som ni önskar.
[33:29] Men om ni har sinnet vänt mot Gud och Hans Sändebud och det eviga livets [goda], har Gud en rik belöning i beredskap för dem av er som vill göra det goda och det rätta.”
[33:30] Hustrur till [Vår] Profet! Om någon bland er öppet begår en grovt oanständig handling, har hon ett dubbelt straff att vänta – detta är en lätt sak för Gud.
[33:31] Men den av er som visar ödmjukhet och lydnad för Gud och Hans Sändebud och som lever ett rättskaffens liv skall Vi ge dubbel lön och Vi har sörjt frikostigt för hennes framtida väl.
[33:32] Hustrur till [Vår] Profet! Ni skiljer er från alla andra kvinnor, om ni fruktar Gud. Var inte [för] mjuka och tillmötesgående i ert tal så att den som har ett sjukt hjärta fattar begär [till er], men använd ett artigt och vänligt språk som sig bör.
[33:33] Och stanna i ert hem. Men [om ni måste lämna det] försök inte dra uppmärksamheten till era yttre företräden på det sätt som var vanligt under den hedniska tiden, och förrätta bönen och ge åt de behövande och lyd Gud och Hans Sändebud. Gud vill befria er, ni som står Profeten närmast, från all [jordisk] smuts och göra er renhet fullkomlig.
[33:34] Och bevara i minnet och återge [för andra], vad som läses upp i ert hem av Guds budskap och [Hans] visdom. Gud är den Outgrundlige som genomskådar allt, är underrättad om allt.
[33:35] FÖR DE män och de kvinnor som har underkastat sig Guds vilja, de troende männen och de troende kvinnorna, de män och de kvinnor som visar sann fromhet, de män och de kvinnor som älskar sanningen, de män och de kvinnor som tåligt uthärdar motgång, de män och de kvinnor som visar ödmjukhet, de män och de kvinnor som ger åt de fattiga, de män och de kvinnor som fastar, de män och de kvinnor som lägger band på sin sinnlighet, de män och de kvinnor som alltid har Gud i tankarna – [för dem alla] har Gud i beredskap förlåtelse för deras synder och en rik belöning.
[33:36] Och när en fråga som rör en troende man eller kvinna har avgjorts av Gud och Hans Sändebud, har dessa inte rätt att själva döma i det som rör dem; den som sätter sig upp emot Gud och Hans Sändebud begår ett uppenbart svårt misstag.
[33:37] Minns [Muhammad] vad du sade till honom som Gud visade Sin nåd och som du själv visade stor välvilja: “Behåll din hustru och frukta Gud!” Och av rädsla för människorna gömde du inom dig vad Gud skulle ge till känna, fastän du inte bör frukta någon utom Gud. Men då Zayd skilde sig från henne gav Vi henne som hustru åt dig för att [visa att] ingenting hindrar en troende att ingå äktenskap med sin adoptivsons hustru, sedan bandet mellan dem har upplösts. Guds vilja måste ske.
[33:38] Ingen skuld vilar på Profeten som här handlade så som Gud befallde honom. Så gick Gud till väga mot föregångarna – ja, allas öden formas av Guds beslut –
[33:39] de som [för människorna] förkunnade Guds budskap och som fruktade Honom och inte fruktade någon annan än Gud. Det behövs ingen annan än Gud för att ställa [människorna] till räkenskap.
[33:40] Troende! Muhammad är inte fader till någon av era män. Han är Guds Sändebud och Profetlängdens Sigill. Gud har kunskap om allt.
[33:50] PROFET! Vi har förklarat dem till vilka du har gett deras brudgåvor som dina lagliga hustrur; de som du rättmätigt besitter [av fångar tagna i krig för trons sak] som Gud har tilldelat dig [kan läggas till dem]. Dina kusiner på din faders sida och din moders sida som utvandrade med dig [till Yathrib har du också rätt att ta till hustrur], och den troende kvinna som vill skänka Profeten sin hand, om Profeten anser äktenskapet lämpligt; detta är en rätt som tillkommer dig ensam med uteslutande av [andra] troende – Vi vet vad Vi har föreskrivit för dem vad gäller deras hustrur och dem som de rättmätigt besitter – [detta klargör Vi] för att befria dig från alla bekymmer; Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.
[33:51] [När det gäller fullgörandet av de äktenskapliga plikterna] får du låta den du vill av [dina hustrur] vänta och den du vill komma till dig, och du gör ingen orätt genom att vända dig till den du vill av dem som du har låtit vänta; på så sätt ökas deras glädje [när de får komma till dig] och minskas deras bedrövelse [när de får vänta] och tillfredsställelsen med vad du ger dem blir större för alla. Gud vet vad ni gömmer i era hjärtan; Gud vet allt och har överseende med era brister.
[33:52] Det är hädanefter inte tillåtet för dig att ta [andra] kvinnor till hustrur eller att låta andra ta [dina nuvarande] hustrurs platser, hur intagen du än kan vara av deras skönhet. [Av andra kvinnor får du] inte [närma dig] någon utöver dem som du rättmätigt besitter. Och Gud vakar över allt.
[33:53] TROENDE! Gå inte in i Profetens hus annat än om ni inbjudits till en måltid och [gå då inte in] förrän vid utsatt tid. Men om ni har inbjudits, stig in [när tiden är inne]. Och ta avsked när måltiden är över och dröj er inte kvar för att samtala i förtrolighet. Det besvärar Profeten, som av finkänslighet [drar sig för att be er gå]. Men Gud drar sig inte för [att säga] sanningen. När ni behöver vända er till [Profetens hustrur] för att be om något, tala då till dem från andra sidan av ett förhänge; detta är bästa sättet för er och för dem att bevara hjärtats renhet. Och företa er ingenting som kunde förarga eller såra Profeten. Och ta inte under några omständigheter [någon av] hans änkor till hustru efter hans död! Inför Gud skulle detta vara en oerhörd handling.
[33:54] Vare sig ni [gör] något öppet eller håller det hemligt, har Gud kännedom om allt.
[33:55] [Profetens hustrur] gör ingenting klandervärt [om de samtalar öppet] med sina fäder eller söner eller bröder eller bröders söner eller systrars söner eller med närstående kvinnor eller dem som de rättmätigt besitter. Men frukta Gud [alla ni kvinnor]! Gud är vittne till allt.
[33:56] Gud och Hans änglar välsignar Profeten; be Gud välsigna honom, ni troende, och hälsa honom med en vördnadsfull hälsning!
[33:57] Gud fördömer dem som smädar och sårar Honom och Hans Sändebud, och Han utestänger dem från Sin nåd i detta liv och i det kommande; Han har ett förnedrande straff i beredskap för dem.
[33:58] Och de som beskyller troende män och troende kvinnor för [handlingar] som de inte har begått, tar på sig ansvaret för grovt förtal och en uppenbar synd.
[33:59] Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar – och till [alla] troende kvinnor – att de [utanför hemmet] noga sveper om sig sina ytterplagg; på så sätt blir de lättare igenkända [som anständiga kvinnor] och undgår att bli ofredade. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.
[33:60] OM INTE hycklarna och de som har tvivlets sjuka i sina hjärtan och de som vållar oro i [Profetens] stad genom att sprida ut falska rykten – [om de] inte upphör [med sina förehavanden], skall Vi sannerligen låta dig [Muhammad] gå hårt fram mot dem [och] då kommer de inte länge att förbli dina grannar i [staden].
[33:61] De är utestängda från Guds nåd och de skall gripas, var de än påträffas, och dödas utan förskoning.
[33:62] Så gick Gud till väga mot dem som levde före dig och du skall finna att Guds vägar har förblivit desamma.
[66:1] PROFET! Varför pålägger du [dig själv] – i en önskan att vara dina hustrur till lags – förbud mot det som Gud har förklarat tillåtet för dig? Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.
[66:2] Gud har tillåtit er att frångå eder [vars innehåll strider mot lag och rätt] och att plikta för detta. Gud är er Beskyddare och Han är den Allvetande, den Allvise.
[66:3] Det hände att Profeten i förtroende berättade något för en av sina hustrur och hon förde det vidare; när Gud lät honom veta detta nämnde han något om det [till andra] men undanhöll [en del]. Då han sade det till henne frågade hon: “Vem har låtit dig veta det?” – och han svarade: “Han som vet allt, är underrättad om allt, har låtit mig veta det.”
[66:4] [Det är bäst för er båda] att ni vänder åter till Gud i ånger över [ert handlingssätt], eftersom era hjärtan har avvikit [från pliktens väg]! Om ni gör gemensam sak mot honom [bör ni veta att] Gud är hans Beskyddare och att därför också Gabriel och de främsta bland de troende och [alla] änglar står vid hans sida.
[66:5] Om [Profeten] skulle förskjuta er skänker honom kanske hans Herre bättre hustrur än ni – kvinnor som underkastar sig Guds vilja, sanna troende, ödmjuka inför Gud, som ångrar [sina synder] och troget tillber sin Herre, och som ständigt går [Guds ärenden] – förut gifta eller ungmör.
[66:6] TROENDE! För er egen skull och för deras som står er nära bör ni frukta den Eld som har människor och stenar till bränsle, och som mäktiga och stränga änglar [vakar över, änglar] som aldrig brister i lydnad för Gud, vad Han än befaller dem, och som utför allt som åläggs dem.
[58:1] GUD har helt visst hört hennes ord, hon som vädjar till dig i [tvisten med] sin man och som bönfaller Gud om hjälp. Och Gud hör vad ni båda har haft att anföra – Gud är Den som hör allt, ser allt.
[58:2] De av er som [hädanefter vill] förskjuta sina hustrur [bör inse att de] inte är deras mödrar; deras mödrar är de som födde dem och inga andra. Orden [som yttras enligt denna sed] strider mot rim och reson och är en klar lögn. Men Gud utplånar och förlåter mycken synd.
[58:3] De som på detta sätt förskjuter sin hustru men tar tillbaka sitt ord skall [som bot] skänka en slav friheten, innan samlivet [med den förskjutna] får återupptas. Detta är vad Gud föreskriver för er. Gud är underrättad om vad ni gör.
[58:4] De som inte [är i stånd att lyda denna föreskrift] skall fasta två månader i följd, innan [man och hustru] får återuppta samlivet; och de som inte förmår [fasta] skall ge mat åt sextio nödställda; på så sätt får ni [visa] er tro på Gud och Hans Sändebud. Detta är Guds föreskrifter, och de som inte lyder [dem] har ett plågsamt straff [att vänta].
[58:5] De som sätter sig upp mot Gud och Hans Sändebud skall förödmjukas såsom deras föregångare blev förödmjukade, eftersom Våra budskap är otvetydiga. De som förnekar sanningen har ett förnedrande straff [att vänta]
[58:6] den Dag då Gud skall uppväcka dem alla till nytt liv och låta dem veta vad deras handlingar [var värda]. Gud håller räkning på det som de själva har glömt. Gud är vittne till allt som sker.
Det fanns flera träffar i Kävlinge biblioteket med skrivarcirkel. Idén till den här uppgiften fick vi från Peter Svensson som också är deltagare i skrivgruppen.
Det fanns några sidor om “Soldat kommer hem av Ernest Hemingway” som vi skulle läsa och göra på uppgifter (Se nedan).
KÄVLINGE BIBLIOTEKET SKRIVARCIRKEL– UPPGIFT – “Soldat kommer hem av Ernest Hemingway”
Det fanns flera träffar i Kävlinge biblioteket med skrivarcirkel. Idén till den här uppgiften fick vi från Peter Svensson som också är deltagare i skrivgruppen.
Det fanns några sidor om “Soldat kommer hem av Ernest Hemingway” som vi skulle läsa och göra på uppgifter (Se nedan).
UPPGIFT INTRODUKTIONER
Soldat kommer hem av Ernest Hemingway
Hur är novellen uppbyggd?
Vilken roll spelar det inledande, kursiverade stycket?
Isbergstekniken är något som ofta associeras med Hemingway. Kan vi se exempel på den här?
Om någon av mina elever skrivit som Hemingway, hade jag ibland blivit betänksam när det gäller ordval och meningsbyggnad. Finns det något där som du reagerar på?
Beskriv Krebs personlighet.
Varför heter huvudpersonen Krebs, tror du?
Lögner och Krebs förhållningssätt till lögner får ett visst utrymme i berättelsen. Hur tänker du kring det?
Person- och miljöbeskrivningar är ett vanligt litterärt grepp. Hur använder sig författaren av det?
Finns det någon mening där en inre känsla gestaltas av ett yttre skeende? Var i så fall? Vad jag menar är hur något yttre, t.ex. vädret, kan åskådliggöra hur en persons känsloliv ter sig i ett givet ögonblick.
Vilket uppfattar du som det övergripande temat?
Huvudpersonen kallas för tre olika namn i novellen. Vad finns det för mönster i detta och varför är det så?
Vilka egna tankar vill du lyfta?’
Skrivuppgift: Skriv en dialog mellan Harold Krebs och hans far. Utsmycka gärna samtalet med person- och miljöbeskrivningar. Dialogen behöver inte markera ett avslut på berättelsen, men bör skrivas i novellens anda.
Omfång: max 400 ord.
Soldat kommer hem av Ernest Hemingway
Da artilleriet höll på och sköt sönder löpgraven vid Fossalta låg han där och tryckte och svettades och bad o Jesus Kristus låt oss slippa undan det här. Kära Jesus låt mig slippa undan. Kristus goda goda goda Kristus. Om du bara lagar så jag inte blir dodad så ska jag göra allt du säger. Jag tror på dig och jag ska tala om för alla i hela världen att du är det enda som betyder något. Coda goda kära jesus. Eldgivningen flyttade sig längre bort längs frontlinjen. Vi satte i gång och ar betade med lopgraven och på morgonen steg solen upp och dagen blev het och kvav och glad och stilla och lugn. Kvällen därpå i Mestre sa han ingenting om Jesus at flickan som han följde med en trappa upp på Villa Rosa. Och han sa aldrig nånting om saken át en enda människa.
Krebs gick ut i kriget direkt från ett metodistcollege i Kansas. Det finns ett foto av honom där han står bland sina kamrater och alla har de precis samma höga. styva krage. Han tilldelades flottan 1917 och kom inte tillbaka till Förenta staterna förrän andra divisionen återvände från Rhen sommaren 1919.
Det finns ett annat foto av honom dar han står vid Rhen tillsammans med tvá tyska flickor och en annan korpral. De tyska flickorna är inte vackra. Rhen syns inte på fotot.
När Krebs äntligen kom tillbaka till sin hemstad Oklahoma var det redan slut med hyllningarna för krigshjältarna. Han kom hem alldeles för sent. Männen från stan som hade varit vid fronten hade alla blivit mycket grundligt välkomnade vid sin hemkomst. Det hade varit rätt mycket hysteri i det hela. Nu hade reaktionen. satt in. Det verkade som folk tyckte att det var löjligt gjort av Krebs att komma tillbaka så sent, flera år efter det att kriget var slut.
Krebs som hade varit vid Belleau-skogen, Soissons. Champagne, Saint-Mihiel och i Argonnerna ville till en början inte alls tala om kriget. Efter en tid kände hand behov av att tala men ingen ville höra på honom. Hans stad hade hört alldeles för många skräckhistorier för att finna nån spänning i rena rama verkligheten. Krebs märkte att om man överhuvudtaget skulle lyssna till honom, så var han. tvungen att ljuga, och när han hade gjort det ett par gånger började också han reagera mot kriget och mot att tala om det. Ett äckel mot allt som hade hänt honom i kriget ansatte honom på grund av alla lögner han hade kommit med. Alla de gånger han hade lyckats skapa sig en känsla av inre klarhet och kyla när han tänkte tillbaka på dem, alla gånger för så länge sen då han gjort det enda rätta, det enda en man måste göra, lätt och naturligt när han kunde ha gjort något helt annat, alla dessa gånger förlorade nu sina kyliga, värdefulla egenskaper och gick på det sättet också förlorade själva.
Hans lögner var fullständigt betydelselösa lögner och bestod i att han tillskrev sig själv saker som andra hade sett, gjort eller hört talas om och att han som fakta framställde vissa tvivelaktiga händelser som var välbekanta för alla soldater. Inte ens hans lögner väckte nån sensation på biljardsalongen. Hans bekanta som hade hört detaljrika skildringar om tyska kvinnor som hittats fastbundna vid kulsprutor i Argonnerskogen och som inte kunde föreställa sig, eller på grund av patriotism saknade allt intresse för tyska kulspruteskyttar som inte var fastbundna, fann ingen spänning i hans historier.
Krebs började snart känna det äckel inför verkligheten som är ett resultat av osanning och överdrift, och när han nån gång träffade en annan som verkligen hade varit vid fronten och de stod och pratade några minuter på toaletten vid
Soldat kommer hem av Ernest Hemingway – 1
en dans, då föll han in i den lättvindiga attityd som den gamle soldaten anlägger bland andra soldater: att han hela tiden: hade varit otroligt, vidrigt rädd. På så sätt förlorade han allt.
Under den tiden, det var på sensommarn, låg han och sov till långt fram på dan, sen steg han upp och gick ner på stan till biblioteket och lånade en bok.. och åt lunch hemma och satt på verandan och läste tills han tröttnade och så gick han ner på stan igen och tillbragte dagens hetaste timmar i biljardsalongens svala dunkel. Han älskade att spela biljard.
Om kvällarna övade han sig på sin klarinett, flanerade omkring i stan, läste och gick och la sig. För sina båda yngre systrar var han fortfarande en hjälte. Hans mor brukade ge honom frukost på sang om han ville ha det. Hon kom ofta in till honom när han låg och bad honom berätta om kriget, men hennes tankar irrade alltid iväg åt annat håll. Hans far- intog en reserverad hållning.
Innan Krebs gav sig ut i kriget hade han aldrig haft tillåtelse att köra familjens bil. Fadern var i fastighetsbranschen och ville alltid ha tillgång till bilen när han skulle fara ut med kunder på landet för att visa dem nån egendom. Bilen stod alltid utanför First National Banks hus där fadern hade ett kontor i andra våningen. Nu, efter kriget, var det fortfarande samma bil.
Ingenting hade förändrats i stan utom att de unga flickorna hade växt upp. Men de levde i en så komplicerad värld av redan ingångna allianser och växlande släktfejder att Krebs varken kände sig ha kraft eller mod nog att bryta sig in i den. Men han tyckte om att betrakta dem. Det fanns så många vackra unga flickor. De flesta hade kortklippt hår. När han for var det bara småflickor och flickor som var lite lätta på foten som hade håret på det sättet. De gick allihop i jumper och skjortblusar med runda collegekragar. Det var tidens mode. Han tyckte om att se på dem från verandan da de promenerade på andra sidan ga- tan. Han tyckte om att se på dem då de promenerade i trädens skugga. Han tyckte om de runda collegekragarna ovanför deras jumprar. Han tyckte om deras silkesstrumpor och lågklackade skor. Han tyckte om deras bobbade hår. och deras sätt att gå.
När han var nere på stan var deras lockelse på honom inte vidare stark. Han tyckte inte om dem när han såg dem grekens glacebar. Det var egentligen inte dem själva han ville ha. De var alldeles för komplicerade. Det var nånting annat. På något obestämt sätt ville han förstås ha en flicka men han ville inte bli tvungen att gå ut och gå med henne. Han hade gärna velat ha en flicka men han ville inte ägna lång tid åt att få henne. Han ville inte bli tvungen att låtsas och konstra. Han ville inte bli tvungen att uppvakta och stå i. Han ville inte komma med några fler lögner. Det var det inte värt.
Han ville inte ha några konsekvenser. Han ville aldrig mer ha några konsekvenser. Han ville framleva sitt liv utan) konsekvenser. For resten ville han, strängt taget inte ha nån flicka. Den sa- ken hade armén lärt honom. Man kunde gärna påskina att man måste ha en flicka. Det gjorde nästan alla. Men det var inte sant. Man behovde inte nån flicka. Det var det som var det underliga. Först skröt man med att flickor inte betydde ett dugg för en, att man aldrig hade tänkt på dom, att dom inte bekom en det ringaste. Sen skröt man med att man inte kunde klara sig utan flickor, att man måste ha dom jämt och ständigt, att man inte kunde somna utan dom.
Det var lögn alltihop. Det var lögn på
Soldat kommer hem av Ernest Hemingway – 2
båda sätten. Man behövde inte flickor ifall man inte tänkte på dem. Det kom han underfund med i armén. Sen fick man ändå en förr eller senare. När man verkligen var mogen för en flicka så fick man alltid en. Man behövde inte ens tänka på det. Förr eller senare kom det en i alla fall. Det hade han kommit un- derfund med i armén.
Nu hade han gärna velat ha en flicka om hon hade kommit till honom utan att vilja prata. Men här hemma var alltihop alldeles för komplicerat. Han visste att han aldrig skulle kunna gå igenom det igen. Det var inte värt besväret. Det var det som var det bästa med franska och tyska flickor. Det var inte alls så mycket pratande där. Man kunde inte prata så mycket och man behövde inte prata. Det var enkelt och man var goda vänner. Han tänkte på Frankrike och sen började han tänka på Tyskland. På det hela taget tyckte han bättre om Tyskland. Han ville inte resa från Tyskland. Han ville inte komma hem. Och ändå hade han kom- mit hem. Och nu satt han har på verandan.
Han tyckte om flickorna som gick och promenerade på andra sidan gatan. Deras utseende tyckte han mycket bättre om än de franska och tyska flickornas. Men den värld de var i var inte samma värld som han var i. Han hade gärna velat ha en av dem. Men det var det inte värt. De utgjorde en sån trevlig typ. Han tyckte om den typen. Den var spännande. Men allt pratande skulle han inte kunna gå i land med. Fast titta på dem, det tyckte han om. Han ville inte ha nån av dem tillräckligt starkt. Det var det inte. värt. Inte nu när allting började reda upp sig igen.
Han satt där på verandan och läste en bok om kriget. Det var en autentisk- skildring och han läste om alla strider han hade varit med i. Det var det intressantaste han nånsin hade läst. Han onskade bara att det hade varit fler kartor. Det var med en känsla av välbehag han såg fram mot de verkliga krigsskildring- arna som han skulle få läsa när de en gång kom ut med bra detaljkartor och allt. Nu höll han verkligen på att lära sig nånting om kriget. Han hade varit en bra soldat. Det betydde mycket det.
En morgon när han hade varit hemma en månad kom hans mor in till honom och satte sig på sängkanten. Hon slätade till förklät.
“Jag hade en pratstund med din far i går kväll, Harold”, sa hon, “och han säger att du gärna får ta bilen på kvällarna, om du vill.”
“Jaha?” gäspade Krebs som inte var riktigt vaken. “Ta bilen? Jaha?”
“Just det. Din far har redan en liten tid tyckt att du borde få bilen på kvällarna så ofta du ville, men det var först i går som vi kom att prata om det.
“Jag kan ge mig på att det var du som fick honom till det”, sa Krebs.
“Nej. Det var din fars förslag att vi skulle resonera igenom saken.”
“Jag kan ge mig på att du fick honom till det”, sa Krebs och satte sig upp i sängen.
“Kommer du ner till frukost, Harold?” sa hans mor.
“Så fort jag får på mig kläderna”, sa Krebs.
Hans mor gick ut ur rummet och han hörde henne steka nånting dar nere medan han tvättade, rakade och klädde sig innan han gick ner i matsalen för att äta frukost. Medan han satt där och åt kom hans syster in med posten.
“Jaså du, Hare”, sa hon. “Din gamla sömntuta. Vad stiger du egentligen opp för?”
Krebs såg på henne. Han tyckte om henne. Det var hans favoritsyster. “Har du tidningen med dig?” frågade
Soldat kommer hem av Ernest Hemingway – 3
han.
Hon räckte honom “Kansas City Star” och han slet bort det bruna pappershöljet och slog upp sportsidan. Han vek over tidningen på mitten och ställde den mot vattentillbringaren med sitt grötfat som stöd för att kunna läsa medan han åt.
“Harold”, sa hans mor från dörröppningen till köket, “Harold, snälla du spill inte ner tidningen. Din far kan inte läsa sin tidning om den är nerspilld.”
“Jag ska inte spilla”, sa Krebs. Hans syster satte sig vid bordet och tittade på honom medan han åt.
“Vi spelar inomhus i skolan i eftermiddag”, sa hon. “Jag är kastare,”
“Vackert”, sa Krebs. “Hur klarar du det då?”
“Jag gör det battre än många av grabbarna. Jag ska säga åt allihop att det var du som lärde mig det. Dom andra flickorna duger inte mycket till.”
“Jaså du?” sa Krebs..
“Jag ska säga åt dom att du är min kille. Är du inte min kille, Hare?”
“Det kan du ge dig på.”
“Kan man inte ha sin bror som kille bara för att han ar bror till en?”
“Jag vet inte jag.
“Visst vet du det. Skulle inte du kunna vara min kille, Hare, om jag var tillräckligt gammal och du verkligen hade lust?”
“Visst. Du är min flicka nu.”
“Är jag verkligen din flicka?”
“Visst.”
“Älskar du mig?”
“U-um.”
“Kommer du alltid att älska mig?”
“Visst.”
“Kommer du och tittar på när jag spelar?”
“Det är möjligt.”
“Äh, du älskar mig inte alls, Hare. Om du gjorde det så skulle du vara glad åt att komma och titta när jag spelade.”
Krebs mor kom in från köket. Hon hade med sig en tallrik med två stekta ägg och ett par bitar knaprig skinka och ett fat bovetekakor.
“Kila ut ett tag du. Helen”, sa hon. “Jag tänkte prata lite med Harold.”
Hon ställde ner äggen och skinkan framför honom och hämtade en kruka lönnsirap till bovetekakorna. Så slog hon sig ner mittemot honom.
“Du kanske vill lägga ifrån dig tidningen ett tag. Harold!” sa hon.
Krebs tog ner tidningen och vek ihop den.
“Har du bestämt dig för vad du ska göra än, Harold?” sa modern medan hon tog av sig glasögonen.
“Nej”, sa Krebs.
“Tycker du inte det är på tiden?” Hans mor sa det inte på något elakt sätt. Hon verkade bekymrad.
“Jag har inte tänkt närmare på det”, sa Krebs.
“Gud har arbete för oss alla”, sa hans mor. “Det får inte finnas några sysslolösa händer i hans rike.”
“Jag tillhör inte hans rike”, sa Krebs.
“Vi tillhör alla hans rike.”
Krebs kände sig irriterad och pinsamt berörd som alltid.
“Jag har haft såna bekymmer för din skull, Harold”, fortsatte hans mor. “Jag vet vilka frestelser du måste ha varit utsatt för. Jag vet hur svaga männen är. Jag vet vad din salig morfar berättade för oss om inbördeskriget och jag har bett för dig. Dagarna i anda har jag bett för dig. Harold.”
Krebs såg skinkbitarna hårdna på tallriken.
“Din far är bekymrad han också”. fortsatte hon. “Han tror att du inte alls har några ambitioner kvar, att du inte har nåt bestämt mål i livet. Charley Simmons han är precis lika gammal som du och han har ett bra arbete och nu ska
Soldat kommer hem av Ernest Hemingway – 4
han gifta sig också. Alla pojkar hår håller på att stadga sig, dom har bestämt sig för att verkligen komma nånstans. Du ser väl hur såna som Charley Simmons är på väg att bli en verklig tillgång för samhället.”
Krebs sa ingenting.
“Nej, snälla Harold, inte den där minen”, sa hans mor. “Du vet att vi älskar dig och det är bara för ditt eget bästa som jag säger dig hur läget är. Din far vill inte inkräkta på din frihet. Han tycker att du ska få ha bilen. Om du vill bjuda nån trevlig flicka på en åktur så tycker vi bara det är roligt. Vi vill att du ska trivas. Men du måste snart ägna dig åt nåt nyttigt arbete. För din far spelar det ingen roll vad du börjar med. Allt arbete är hederligt som han säger. Men du måste sätta i gång med nånting. Han bad mig att jag skulle prata med dig i dag och sen kan du ju titta in till honom på kontoret.”
“Var det allt?” sa Krebs.
“Ja. Älskar du inte din mor, min käre gosse?”
“Nej”, sa Krebs.
Hans mor såg på honom över bordet. Hennes ögon var blanka. Hon började gråta.
“Jag älskar ingen”, sa Krebs.
Det tjänade inget till. Han kunde intel förklara det, han kunde inte få henne att förstå det. Det var dumt att han hade sagt det. Han hade bara sårat henne. Han gick bort och tog henne i armen. Hon satt och grät med ansiktet i händerna.
“Jag menade det inte”, sa han. “Jag var arg på nånting bara. Jag menade inte att jag inte älskade dig.”
Hans mor fortsatte att gråta. Krebs la armen över hennes axlar.
“Kan du inte tro mig, mamma?” Hans mor skakade på huvudet. “Kära mamma. Kära du, tro mig.”
“Det är bra nu”, sa hans mor med kvävd röst. Hon såg upp på honom.
Krebs kysste henne på håret. Hon höll upp sitt ansikte mot honom.
“Jag är din mor”, sa hon. “Du vilade vid mitt bröst när du var ett litet barn.”
Krebs kände sig illamående, fick nästan kväljningar.
“Jag vet, mamma”, sa han. “Jag måste försöka vara din snälla pojke.”
“Vill du falla på knä och be tillsammans med mig, Harold?” frågade hans mor.
De föll på knä vid matbordet och Krebs mor började bedja.
“Be du också, Harold”, sa hon.
“Jag kan inte”, sa Krebs.”
“Försök, Harold.”
“Jag kan inte.”
“Vill du att jag ska be för dig?”
“Ja.”
Och hans mor bad för honom och så reste de sig och Krebs kysste henne och gick sin väg. Han hade bemödat sig så för att hans liv skulle slippa bli komplicerat. Men ingenting av det hade berört honom. Han hade tyckt synd om sin mor och hon hade fått honom att ljuga. Han skulle fara till Kansas City och skaffa sig jobb och sen skulle hon vara nöjd och belåten. Det skulle bli en scen till innan han kom iväg. Han skulle inte gå upp till sin far på kontoret. Det skulle han helt enkelt strunta i. Han ville att livet skulle löpa friktionsfritt. Det hade blivit så ba ra. Och för resten så var det värsta över stökat redan. Han skulle gå bort till skolan och titta på Helen när hon spelade baseball inomhus.
Soldat kommer hem av Ernest Hemingway – 5
SKRİVUPPGİFT
SOLDAT KOMMER HEM AV ERNEST HEMİNGWAY
Skrivuppgift: Skriv en dialog mellan Harold Krebs och hans far. Utsmycka gärna samtalet med person- och miljöbeskrivningar. Dialogen behöver inte markera ett avslut på berättelsen, men bör skrivas i novellens anda.
Omfång: max 400 ord.
————————————————————————-
En deltagare av skrivarcirkel som han är en invandrare har skrivit skrivuppgift det här nere.
————————————————————————–
Krebs gick ut och promenerade en stund med sina tankar.
Vad ska det hända nu?
Ah! Min mamma var ledsen för mig, tänkte Krebs.
“Hur kunde jag göra min mamma ledsen?”
Han tänkte att han hade gjort ett stort fel.
Alla mammor hade moderskänslor och älskar sina barn utan motprestation.
När han gick hem måste han ju be om förlåtelse till sin mamma, tänkte han.
Men han skulle gå till skolan först och han måste se sin syster, Helen, som hade spelat baseball inomhus.
Sedan skulle de gå tillbaka hem.
När de kom hem lagade sin mamma mat i köket.
Omedelbart gick Krebs nära sin mamma och bad om förlåtelse av henne och kramade henne.
Hans mamma kramade också honom och sa: “Jag älskar alltid dig och din syster och jag ber alltid det bästa för dig och din syster.”
Hans far hade inte kommit hem än.
Krebs hjälpte sin mor att laga mat, hans syster hjälpte också till att duka bordet.
Samtidigt kom hans far in och hälsade på sin familj.
Krebs tog paketen som hans far höll och han bar detta till köket.
Hela familjen åt middag tillsammans med glädje.
I vardagsrummet drack de kaffe tillsammans. Hans far sa till Krebs:
– Alla fäder vill att sina barn ska bli bättre än sig själv, började han säga.
Krebs väntar på vad hans far ska säga och han tittar på honom med nyfikenhet.
Kanske skulle han säga några viktiga saker för första gången till Krebs.
– Jag och din mamma har alltid försökt att du och din syster ska få ett bra liv, fortsatte han.
– Jag förstår, svarade Krebs.
– Men du vet att du gick ut i kriget direkt när du blev klar på college. Då ändrades alla våra planer. Du vet att du fick nytt körkort då, sa hans far.
– Men jag hade kunnat att köra bilen utan mitt körkort, svarade Krebs.
– Jag skulle inte kunna låta dig köra bilen utan att du hade körkort. Jag var rädd att det skulle kunna hända en bli bilolycka och inte vara säkert för dig själv eller andra människor. Kanske skulle någon kunna dö på grund av dig. Då kunde hela ditt liv bli förmörkat, sa hans far.
– Du är rätt, sa Krebs.
Egentligen förstod han att hans far försökte bevara honom.
– Kriget är slut och nu är du hemma. Du kan göra vad du vill.
– Tack far, sa Krebs.
När de slutade dricka kaffe gick hans far och lade sig. Krebs stannade en stund i vardagsrummet och han satte sig och tänkte djupt.
Egentligen försökte hans mor och far att göra det bästa för honom.
Han ögnade igenom sitt liv och tänkte igen.
Han tänkte på flickorna igen.
Men han ville inte ha en flicka som kommer och går.
Han ville ha en fru att leva hela sitt liv tillsammans med.
Han ville inte bara vara i den här världen. Han ville ha en livskamrat att leva med och att dela det oändliga paradiset med.
Men vem? Han visste inte.
Han visste bara en sak, att han måste ha ett jobb för att hitta en livskamrat.
När Krebs lade sitt huvud på kudden och stängde ögonen mindes han att han bad till Jesus i kriget.
Han hade trott på Jesus men inte som en Gud eller att han var en Guds son.
Han hade trott att han var en människa liksom oss och han var en del av profeterna från Gud.
Efter att han bad i kriget hade Gud bevarat honom från att dö genom Jesus förbön.
Han skulle kunna lägga sig på mjuka kudden nöjd och glad nu.
Ja, han måste göra det han lovade Jesus och Gud och han måste berätta det till människorna.
Och han måste inte säga någonting som inte rätt om krig eller andra saker.
Kanske kunde han hitta en sådan fru som han drömt om, om han skulle berätta Gud och Jesus till människorna.
Han tänkte att han måste be från sitt hjärta inom sig själv.
Eos Cares together with Given has invited everyone to the Christmas party in Eoshallen!
This year’s Christmas party was on December 18 in Eoshallen from 17:00-20:30.
In collaboration with UNICEF, UN, Tamam, Rädda Barnen, LIPS, and BIS was a whole evening with good food, music, games, dancing and many fun activities for children, young people and adults.
In addition, those who want to watch the World Championships final in football on a large-screen projector, they came at 15:30 to Eoshallen!
Christmas party in Eoshallen – Julgivenfest i Eoshallen
Julgivenfest i Eoshallen
Eos Cares tillsammans med Given har bjudit alla in till Julgivenfest i Eoshallen!
Årets Julgivenfest var den 18 december i Eoshallen klockan 17:00-20:30.
I samarbete med UNICEF, FN, Tamam, Rädda Barnen, LIPS, och BIS var en helkväll med god mat, musik, spel, dans och många roliga aktiviteter för barn, ungdomar och vuxna.
Desutom de som vill titta på VM-finalen i fotboll på storbildsprojektor, så kom de klockan 15:30 till Eoshallen!
PROGRAM FOR CHRISTMAS PARTY 2022!
It started with a little Christmas coffee with mulled wine and gingerbread.
The politicians in the different parties talked in the Christmas parti.
There was a Lucia train, dancing around the tree, a children’s choir, food and lots of Christmas fun.
In collaboration with Interkultur in Lund, the evening was filled with activities in the A-hall, culture and exhibitors from different countries.
Julgivenfest came with great joy to welcome Nadin Al Khalidi نادين الخالدي at 20:00 in the A-hall.
Nadine’s lyrics are internationally known and she, together with her group Tarabband, has a large audience in Egypt, Iraq, Jordan and North Africa, among others.
In 2014, Nadin won the award for “tradition bearer of the year” at the Folk and World Music Festival.
There were Christmas crafts, gingerbread decoration, an obstacle course, and many fun activities for children in the B hall.
There was a Lucia train, dancing around the tree, a children’s choir, food and lots of Christmas fun. – Det blev luciatåg, dans runt granen, barnkör, mat och massor av julmys.
PROGRAM FÖR JULGIVENFEST 2022!
Det startade med lite julig fika med glögg och pepparkakor.
Polikerna i olika partienerna pratade i julgivenfest.
Det blev luciatåg, dans runt granen, barnkör, mat och massor av julmys.
I samarbete med Interkultur i Lund kom kvällen att fyllas av aktiviteter i A-hallen, kultur och utställare från olika länder.
Julgivenfest kom med stor glädje välkomna Nadin Al Khalidi نادين الخالدي kl.20:00 i A-hallen.
Nadins sångtexter är internationellt kända och hon har tillsammans med sin grupp Tarabband en stor publik i bl.a Egypten, Irak, Jordanien samt Nordafrika.
Nadin vann 2014 pris för “årets traditionsbärare” vid Folk- och Världsmusikgalan.
Det blev julpyssel, pepparkaksdekoration, hinderbana, och många roliga aktiviteter för barn i B-hallen.
This marbling art and exhibition:
There have been various exhibitions. There were Christmas crafts, home crafts, marbling art, etc.
Det här marmorerings konst och utställning:
Det har funnits olika utställningar. Det var julpyssel, hemslöjd, marmorerings konst mm.
Marbling – Marmorering Marbling art – Marmorerings konstThis marbling art and exhibition – Det här marmorerings konst och utställningThe Arrival of Mary and Jesus in the Qur’an with Abstract Marbling Art – Marias och Jesus ankomst i Koranen med abstrakt marmorerings konst
This art study is about Mary and Jesus in the Koran but this is not them about all things. This is only about Jesus coming into the world as he is without a father. It is customary to paint or draw figures of holy people with abstract art and with calligraphy art in Islam. So using the abstract art marbling about Mary, Jesus and Angels in this study.
Det här konst studie handlar om Marias och Jesus I Koranen men det här finns inte dem om allt saker. Det här finns bara om Jesus ankomst till världen som han är utan far. Det brukas måla eller rita figurer om heliga människor med abstrakt konst och med kalligrafi konst i islam. Så användande det abstrakt konst marmorering om Maria, Jesus och Ängla i det här studie.
19 – MARİUM
In the name of Allah, Most Gracious, Most Merciful.
19. MARYAM (MARİA)
I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
Relate in the Book (the story of) Mary, when she withdrew from her family to a place in the East. 19:16
[19:16]OCH MINNS [vad] denna Skrift [har att säga om] Maria. Hon drog sig ifrån de sina till ett [avskilt] rum i öster
She placed a screen (to screen herself) from them; then We sent her our angel, and he appeared before her as a man in all respects. 19:17
[19:17]och lät dem förstå att hon ville vara i ostördhet genom [att anbringa] ett förhänge. Och Vi sände till henne Vår ingivelses ängel som uppenbarade sig för henne i en välskapad mans skepnad.
She said: “I seek refuge from thee to (Allah) Most Gracious: (come not near) if thou dost fear Allah.” 19:18
[19:18]Då ropade hon: “Jag ber om den Nåderikes beskydd mot dig! [Kom inte nära mig] om du fruktar Gud!”
He said: “Nay, I am only a messenger from thy Lord, (to announce) to thee the gift of a holy son. 19:19
[19:19][Ängeln] sade: ”Jag är ingenting annat än en budbärare från din Herre [med hälsningen:] ‘Jag skall skänka dig en son, ren och rättfärdig.’”
She said: “How shall I have a son, seeing that no man has touched me, and I am not unchaste?” 19:20
[19:20]Hon sade: “Hur skulle jag, som ingen man har rört, kunna få en son? Jag har aldrig fört ett lösaktigt liv!”
He said: “So (it will be): Thy Lord saith, ‘that is easy for Me: and (We wish) to appoint him as a Sign unto men and a Mercy from Us’: It is a matter (so) decreed.” 19:21
[19:21][Ängeln] svarade: ”Det skall bli [som jag har sagt]. Din Herre säger: ‘Detta är lätt för Mig och [det sker] för att han skall bli ett tecken för människorna och [en symbol för] Vår nåd. Så har [Vi] beslutat!’”
So she conceived him, and she retired with him to a remote place. 19:22
[19:22]Och hon blev havande och drog sig undan med sin börda till en avlägsen trakt.
And the pains of childbirth drove her to the trunk of a palm-tree: She cried (in her anguish): “Ah! would that I had died before this! would that I had been a thing forgotten and out of sight!” 19:23
[19:23]Och [när hennes tid var inne] drev henne födslovåndorna [att ta stöd] mot en palmstam och hon utbrast: “Ack om jag hade fått dö och överlämnas åt glömskan innan detta [skedde]!”
But (a voice) cried to her from beneath the (palm-tree): “Grieve not! for thy Lord hath provided a rivulet beneath thee; 19:24
[19:24]Då [hörde hon någon] som ropade nedifrån [palmens rot]: “Sörj inte! Din Herre har låtit en bäck rinna upp under dina [fötter];
“And shake towards thyself the trunk of the palm-tree: It will let fall fresh ripe dates upon thee. 19:25
[19:25]och ruska på palmstammen så skall mogna och saftiga dadlar falla ner omkring dig.
“So eat and drink and cool (thine) eye. And if thou dost see any man, say, ‘I have vowed a fast to (Allah) Most Gracious, and this day will I enter into not talk with any human being'” 19:26
[19:26]Ät och drick och var vid gott mod! Och om du skulle bli varse en mänsklig varelse, låt honom då veta att du har avlagt ett löfte till den Nåderike att avhålla dig [från tal], och att du därför i dag inte skall tala till någon människa.”
At length she brought the (babe) to her people, carrying him (in her arms). They said: “O Mary! truly an amazing thing hast thou brought! 19:27
[19:27]I sinom tid återvände hon till de sina med barnet på armen. Då sade de: “Maria, du har gjort något oerhört!
“O sister of Aaron! Thy father was not a man of evil, nor thy mother a woman unchaste!” 19:28
[19:28]Du Arons syster! Din fader var inte en dålig människa och din moder var inte en lösaktig slampa!”
But she pointed to the babe. They said: “How can we talk to one who is a child in the cradle?” 19:29
[19:29]Då pekade hon på barnet. [Men] de svarade: “Hur skulle vi kunna tala till ett spädbarn [som ligger] i sin linda?”
He said: “I am indeed a servant of Allah: He hath given me revelation and made me a prophet; 19:30
[19:30][Då talade] han [till dem]: “Jag är Guds tjänare. Han har gett mig uppenbarelsen och kallat mig till profet;
“And He hath made me blessed wheresoever I be, and hath enjoined on me Prayer and Charity as long as I live; 19:31
[19:31]Han har välsignat mig, var jag än befinner mig, och befallt mig att så länge jag lever förrätta bönen och ta mig an de fattiga
“(He) hath made me kind to my mother, and not overbearing or miserable; 19:32
[19:32]och att älska min moder och visa henne aktning – och Han har inte gjort mig till en eländig tyrann.
“So peace is on me the day I was born, the day that I die, and the day that I shall be raised up to life (again)”! 19:33
[19:33][Guds] fred var med mig den dag jag föddes och skall vara med mig den dag jag dör och den dag då jag skall uppväckas från de döda.”
Such (was) Jesus the son of Mary: (it is) a statement of truth, about which they (vainly) dispute. 19:34
[19:34]DETTA ÄR med sanna ord Jesus, Marias son, om vars [natur] de tvistar.
It is not befitting to (the majesty of) Allah that He should beget a son. Glory be to Him! when He determines a matter, He only says to it, “Be”, and it is. 19:35
[19:35]Guds [majestät] förbjuder att Han skulle ha en son; stor är Han i Sin härlighet! När Han beslutar att något skall vara, säger Han endast till det: “Var!” – och det är.
Verily Allah is my Lord and your Lord: Him therefore serve ye: this is a Way that is straight. 19:36
[19:36]Och [Jesus själv sade:] “Gud är min Herre och er Herre – Honom skall ni dyrka! Detta är en rak väg.”
But the sects differ among themselves: and woe to the unbelievers because of the (coming) Judgment of a Momentous Day! 19:37
[19:37]Men de sekter [som uppstod genom splittringen bland efterföljarna av äldre uppenbarelser] är sinsemellan oense [om Jesus]. Varna dem som förnekade sanningen! En olycksdiger Dag kommer de att få bevittna fruktansvärda ting!
How plainly will they see and hear, the Day that they will appear before Us! but the unjust today are in error manifest! 19:38
[19:38]Hör deras rop och se [hur de beter sig] när de förs fram inför Oss! Men i dag, i denna värld, är de orättfärdiga uppenbarligen helt [fångna] i sina misstag.
But warn them of the Day of Distress, when the matter will be determined: for (behold,) they are negligent and they do not believe! 19:39
[19:39] Varna dem därför för Jämmerns och grämelsens dag, då [allt skall fullbordas och Guds] domar falla; nu gör de sig inga bekymmer [för denna Dag] – de tror inte [ens att den skall komma].
(ENGLISH) QURAN BY A. YUSUF ALİ ( BY A. YUSUF ALİ )
Det här studie handlar om flera skrivuppgifter en invandrare som han har gjort med prisvinnande författaren Quynh Tran och i en skrivargrupp och i en skrivarcirkel i Kävlinge Biblioteket. Rubriken är “Invandrare – Tretton väger att titta på en invandrare” att inspirera från “Tretton sätt att betrakta en koltrast (Walter Stevens).”
INVANDRARE – TRETTON VÄGAR ATT TITTA PÅ EN INVANDRARE – MÖTEN ATT SKRIVA MED PRISVINNANDE FÖRFATTAREN QUYNH TRAN – Tretton sätt att betrakta en koltrast (Walter Stevens)
Det fanns en aktivitet höst av 2022 i Kävlinge Bibliotek.
Det aktivitetsnamn var “Skrivarcirkel med Quynh Tran”
Annonsen sa att det:
“Kom igång med ditt skrivprojket tillsammans med prisvinnande författaren Quynh Tran (Borås tidnings debutantpris 2022 för sin roman Skugga och svalka.)
Quynh Tran är med vid båda träffarna – – uppstart lördag 10 september & uppföljning 19 november. …”
Författare Quynh gav första uppgift till deltagare 10 september i första mötet. Uppgiften var att skriva en flödesskrivning.
Alla deltagare har skrivit någonting. I skrivargrupp säger och skriver en deltagare:
“Jag kom på biblioteket idag för att träffa en författare, en prisbelönt författare.
En grupp personer sitter med honom i rummet på biblioteket. Jag säger “Hej alla!” och jag sitter bredvid honom. Han är ung och jättesnäll.
Vi börjar prata och presenterar varandra. Alla talar om sig själva och sina tankar.
Och han gav första uppgiften. Skrivuppgift.
Uppgiften är att skriva för flödesskrivning. Jag börjar skriva men jag vet inte vad jag skall skriva. Plötsligt tänker jag skriva om idag.
Hur kom jag hit? Hur hörde eller såg jag denna aktivitet? Varför kom jag hit? Vad vill jag göra? Jag tänker och tänker.
Jag såg en annons en gång på biblioteket. Och andra dagen, på en annan plats såg jag annonsen igen. Ja, jag vill gå dit, till den aktiviteten när jag såg annonsen, för aktiviteten lät intressant. Jag tänkte att det är bra för mig att gå till den aktiviteten.
Jag har en webbsida som jag skriver och designer. En aktivitet med en prisbelönt författare skulle kunna bli jättebra för mig och min webbsida.
Mitt liv ändrades en gång förut när jag träffade en författare som heter Bediuzzaman Said Nursi i Turkiet. Hans böcker heter Risale-i Nur. Eftersom jag såg hans böcker blev detta en helt ny värld för mig.
Om jag möter författare Quynh Tran och läser hans böcker, blir det kanske ett nytt liv och en ny värld för mig en gång till. Han ger oss inspiration att skriva och läsa böcker.
Vem vet?”
ANDRA MÖTET
Skrivargruppen som heter “Skrivarcirkel med Quynh Tran” bestämde sig för att träffas en eller flera gånger och prata innan nästa möte med Quynh den 19 november på biblioteket.
Ny träff var tisdagen den 10 oktober 2022 klockan 18:30. Författaren Quynh Tran skulle inte komma. Men han skickade en ny uppgift. Den här:
“Hej på er!
Hoppas ni har det bra i höstsolen. Idag kommer jag inte att vara med, men jag vill dela med mig av en skrivövning som förhoppningsvis kommer att få i gång er!
Instruktion:
Tänk ut en sak ni vill skriva om.
Det är bra om man utgår från en konkret sak,
till exempel “bord” eller “träd” eller “säng” eller “arm”.
När ni har bestämt er för vad ni vill skriva om ska ni beskriva den saken på 13 olika sätt.
Hur ni gör bestämmer ni själva, men tanken är ni ska ha en text bestående av 13 punkter när ni är klara.
En punkt kanske bara blir några ord medan en annan kan växa och bli hur lång som helst.
Försök skriva alla 13!
Skriv i minst 10 minuter!
Pause inte!
Skrivövningen är inspirerad av en dikt av Wallace Stevens som heter Thirteen Ways of Looking at a Blackbird (1917).
Jag skickar med den svenska översättningen (Tretton sätt att betrakta en koltrast).
Om ni vill läsa den tillsammans kan ni gå varvet runt och alla läser en punkt var, tills dikten tagit slut.
Vid nästa träff (19 november) kommer vi att prata om hur det har gått med ert skrivande; om ni har skrivit eller inte skrivit, och hur det känns.
Om ni har skrivit – ta gärna med något av det!
Ni får också gärna ställa frågor om allt möjligt som har med skrivande att göra;
skrivprocessen, förlagsvärlden, litteratur i allmänhet … Vad som helst egentligen!
Jag ser fram emot att träffa er igen.
Varma hälsningar.
Quynh”
Tretton sätt att betrakta en koltrast (Walter Stevens)
1
Bland tjugo snöiga berg,
det enda som rörde sig
var koltrastens öga.
2
Jag hade tre medvetanden,
som ett träd
i vilket det finns tre koltrastar.
3
Koltrasten virvlade i höstvindarna.
Det var en liten del av pantomimen.
4
En man och en kvinna
är ett.
En man och en kvinna och en koltrast
är ett.
5
Jag vet inte vilket jag föredrar,
skönheten i tonfall
eller skönheten i antydningar,
koltrastens visslande
eller strax efter.
6
Istappar fyllde det långa fönstret
med barbariskt glas.
Koltrastens skugga
korsade det, av och an.
Lynnet
skönjde i skuggan
en outgrundlig sak.
7
Om magra män från Haddam,
varför drömmer ni om gyllne fåglar?
Ser ni inte hur koltrasten
vandrar kring kvinnornas
fötter omkring er?
8
Jag känner upphöjda tonfall
och klara oundvikliga rytmer;
men jag känner även
att koltrasten är förbunden
med vad jag känner.
9
När koltrasten flög ur sikte
markerade det randen
till en av många cirklar.
10
Vid åsynen av koltrastar
flygande i ett grönt sken
vill även välljudets kopplerskor
skrika skarpt.
11
Han åkte över Connecticut
i en glasvagn.
En gång trängde fruktan sig på
i det han misstog
skuggan av sitt ekipage
för koltrastar.
12
Floden är i rörelse.
Koltrasten måste flyga.
13
Det var kväll hela eftermiddagen.
Det snöade
och det skulle bli mer snö.
Koltrasten satt
på cederns grenar.
Tisdagskvällen den 10 oktober 2022 träffades skrivargruppen utan författare Quynh. Skrivargruppen pratade om den nya uppgiften som författaren Quynhs gav dem.
Till nästa möte måste de skriva sina exempel. De bestämde nästa träff till tisdagskvällen den 8 november 2022 klockan 18:30-20:00.
TREDJE MÖTET
Den 8 november skulle alla berätta vad de har skrivit. En av dem är:
“INVANDRARE”
TRETTON VÄGAR ATT TITTA PÅ EN INVANDRARE
1
Varför skulle människan bli invandrare, tänker ni.
Varför skulle man lämna sitt hemland där man är född och som man älskar?
Kanske letar hen efter någonting.
Men vad är det?
2
Att bli invandrare är svårt,
Men man måste ge sig iväg,
Eftersom man är hungrig,
Det finns inga jobb,
Eftersom det inte finns någon soppa eller annan mat.
3
Invandrare måste gå,
Eftersom de som inte vill ha dig i landet,
Eftersom det regnar bomber i från luften varje dag.
Varför dödar man?
Man vet inte varför de dödar.
Man vet inte!
4
Invandrare måste åka,
Man döms till fängelse om man inte åker,
Om man inte åker kommer man inte att kunna tala fritt.
Alltid kommer man att bli tystad.
Om man inte åker blir man inte sig själv.
5
Invandrare behöver åka,
De letar efter en ny värld,
Hen letar efter lugn och ro,
Hen undrar,
Vad händer i andra världar?
6
Men när du är invandrare börjar allt igen.
Faktiskt börjar allt igen!
Ett nytt land,
Ett nytt språk,
En ny kultur,
Kanske får man börjar leva från noll igen.
7
Att bli invandrare är svårt,
Eftersom man seglar till en annan värld, som man inte vet någonting om.
Man vet inte vem man ska träffa,
Kanske bli man beskjuten från motsatta håll.
Kanske kommer man att drunkna i en flod eller i ett kallt hav.
Kanske ska de tortera en i ett annat land? Vi letar efter lugn och ro.
Att bli invandrare är svårt,
Men en förhoppning, kanske …
8
Invandrare vill överleva.
Invandrare vill inte vara en påfrestning för någon,
Invandrare, vill känna att hen existerar,
Bara leva,
Självständigt,
Med sina egna värden,
Men man måste integrera med samhället, i harmoni.
9
Invandrare vill älska, älska de också,
Både, landet de från kom,
Och landet de åkte till,
Eftersom de har fötts i ett land, har växt upp, de har sina minnen,
För att man lever i ett annat land, man skapar nya minnen.
10
Invandrare har drömmar,
En ny värld, en ny värld,
I fred, lugn och ro,
En ny värld.
11
Invandrare är en passagerare faktiskt,
Egentligen är alla människor en resande.
Från själars värld,
Från din mammas mage,
Från barndom,
Från ungdom,
Från ålderdom,
Från död,
Från grav,
Från uppståndelse,
Från bron till paradiset,
Till evigheten är en resande på en väg.
Man skulle inte stanna längre i det landet.
Hen ska åka till den andra världen,
Snart, en önskan att åka till paradiset.
12
Invandrare önskar inte paradiset, men evighet.
Att leva i evighet.
13
Egentligen letar invandrare efter en sak,
Den som har skapat oss,
Det är evinnerligt,
Det är evigt,
Letar efter oändlig kärlek,
Gud, Allah.
FJÄRDE MÖTET
Sista mötet var lördagen den 19 november 2022 och de som skrivargrupp var alla tillsammans med författaren Quynh Tran i Kävlinge Bibliotek. Alla pratade om de hade klarat skrivuppgiften innan. De berättade om sina känslor om skrivuppgifter för varandra.
Quynh Tran gav dem sedan en ny skrivuppgift. Den var att skriva om framtiden men de måste skriva i en minut vad tänker om den. Quynh hade hållit tid en minut och alla har skrivit snabb. När minuten var slut stannade alla. Och alla sa vad har skrivit. I skrivargrupp säger och skriver en deltagare:
“Jag tänker att framtiden skulle kunna bli jättebra. Jag hoppas det blir frid, lugn och ro.”
Sedan fortsatte alla att skriva om framtiden. Efter fem minuter slutade alla eftersom som författaren Quynh Tran hade hållit tid. Alla hade skrivit om framtid mellan fem minuter. I skrivargrupp en deltagare har fortsatt:
“Jag tänker att framtid skulle kunna bli jättebra. Jag hoppas det blir frid, lugn och ro.
Eftersom människan letar efter lugn och ro, fred, frid och … (tre punkter)
Man vill inte dö, man vill leva i en framtid i lugn och ro. Man vill få oändlig kärlek, man vill hitta den.
Vem skapade oss?
Man kommer till världen och man lever en kort tid i världen då man går. Efter?
Var man går efter döden?
Vet någon det?
Kanske några vet det. Kanske profeter vet det.
Vi måste fråga dem. …”
Alla berättade om vad de har skrivit. Alla hade blivit glada att de hade skrivit. Ibland skrattade de alla, ibland tänkte, ibland log …
Skrivuppgifterna var mycket bra för alla. De tackade författaren Quynh Tran mycket, som också tackade alla deltagare, som skrivit och lyssnat på varandra.
Hz. Det bästa exemplet på Jesu ankomst (frid vare med honom) till världen utan en far ges i denna vers. Eftersom Hz. Adam (frid vare med honom) skapades också utan en far.
Inför Gud är Jesus till sin natur att likna vid Adam. Han skapade honom av jord och sade till honom – ‘Var!’ och han är. Al ‘Imran – ‘Imrans ätt – 3-59
Indeed, the example of Jesus in the sight of Allah is like that of Adam. He created him from dust, then said to him, “Be!” And he was!
— Dr. Mustafa Khattab, the Clear Quran
Indeed, the likeness of Jesus with Allaha is as the likeness of Adam: He created him from dust, then said to him, “Be,” and so he is.
— Fadel Soliman, Bridges’ translation
Indeed, the example of Jesus to Allāh1 is like that of Adam. He created him from dust; then He said to him, “Be,” and he was.
— Saheeh International
With Allah, the example of the creation of Jesus (peace be upon him) is like the creation of Adam, who was born from dust without a father or mother. Allah simply said to him: Become a man. And he became as Allah willed. How do you then assume that Jesus is a god on the basis that he has no father when you accept that Adam is human despite his having no father or mother?
— Abridged Explanation of the Quran
Surely, the case of ‘Isa, in the sight of Allah, is like the case of ‘Adam. He created him from dust, then said to him, ‘Be”, and he came to be.
— Maarif-ul-Quran
Surely, the case of ‘Īsā , in the sight of Allah, is like the case of ’Edam . He created him from dust, then He said to him, “Be”, and he came to be.
— Mufti Taqi Usmani
Surely the likeness of Isa (Jesus) in the Providence of Allah is as the likeness of Adam. He Allah) created him of dust, thereafter He said to him, “Be!” so he is (i.e., he was).
— Dr. Ghali
In God’s eyes Jesus is just like Adam: He created him from dust, said to him, ‘Be’, and he was.
— Abdul Haleem
Surely, in the sight of Allah, the similitude of the creation of Jesus is as the creation of Adam whom He created out of dust, and then said: ‘Be’, and he was.1
— Tafheem-ul-Quran – Abul Ala Maududi
Inna mathala AAeesa AAinda Allahikamathali adama khalaqahu min turabin thumma qalalahu kun fayakoon
— Transliteration
Lo! the likeness of Jesus with Allah is as the likeness of Adam. He created him of dust, then He said unto him: Be! and he is.
— English Translation (Pickthall)
The similitude of Jesus before Allah is as that of Adam; He created him from dust, then said to him: “Be”. And he was.
— English Translation (Yusuf Ali)
The similitude of Jesus before Allah is like that of Adam; He created him from dust, then said to him, “Be,” and he was.
— Ruwwad Center
Jesus’ case with Allah (God) was the same as Adam’s: He created him from dust; then told him: ‘Be!” and he was.
— Dr. T. B. Irving
Verily, the likeness of ‘Îsâ (Jesus) before Allâh is the likeness of Adam. He created him from dust, then (He) said to him: “Be!” – and he was.
— Muhammad Taqi-ud-Din al-Hilali & Muhammad Muhsin Khan
Allah’ın katında İsa’nın durumu kendisini topraktan yaratıp sonra ol demesiyle olmuş olan Adem’in durumu gibidir.
— Turkish Translation(Diyanet)
Jesus in the sight of God is like Adam. He created him from dust; then said to him, ‘Be!’ and he was.
Svenska – Turkiska – İsveççe – Türkçe – språk studie – dil çalışması – Människan och Universum 1 – İnsan ve Kainat – Första Kapitlet – Birinci Mebhas – Första Punkten – Birinci Nokta
Förnekelse upphäver det förhållandet. I den frånkopplingen förblir Herrens konst dold.
İnkar, bu ilişkiyi iptal eder. Bu kopuklukta Rab’bin sanatı gizli kalır.
Hennes värde blir då endast det av en materia.
Onun değeri o zaman yalnızca bir maddenin değeri olur.
Kıymeti dahi yalnız madde itibarıyla olur.
Dess värde är endast i termer av materia.
Değeri sadece madde bakımındandır.
Och eftersom detta tillstånd endast är av ett flyktigt, övergående, tillfälligt djurliv är dess värde ingenting.
Ve bu koşul, yalnızca geçici, geçici, geçici bir hayvan yaşamına ait olduğundan, değeri hiçbir şey değildir.
Madde ise, hem fâniye, hem zâile, hem muvakkat bir hayat-ı hayvanî olduğundan, kıymeti hiç hükmündedir.
fâniye: gelip geçici zâile: geçip giden muvakkat: geçici hayat-ı hayvanî: hayvanî hayat
Materia, å andra sidan, har inget värde, eftersom det är både ett dödligt, ett dött och ett tillfälligt djurliv.
Maddenin ise hiçbir değeri yoktur, çünkü hem ölümlü, hem ölü, hem de geçici bir hayvan yaşamıdır.
Vi ska förklara detta mysterium genom en jämförelse.
Bu gizemi bir karşılaştırma ile açıklayacağız.
Bu sırrı bir temsille beyan edeceğiz.
sır: gizem, gizli gerçek temsil: kıyaslama tarzında benzetme, analoji beyan: açıklama
Vi kommer att förklara denna hemlighet med en representation.
Bu sırrı bir temsille açıklayacağız.
Till exempel: bland människans konst är värdet av det material som används och konstverket helt annorlunda.
Örneğin: İnsan sanatı arasında kullanılan malzeme ile sanat eserinin değeri birbirinden tamamen farklıdır.
Meselâ, insanların san’atları içinde, nasıl ki maddenin kıymetiyle san’atın kıymeti ayrı ayrıdır.
Till exempel i människors konst, precis som materiens värde och konstens värde är åtskilda.
Örneğin insan sanatında, tıpkı maddenin değeri ile sanatın değeri birbirinden ayrı olduğu gibi.
Ibland är de jämlika, ibland är materialet mer värdefullt och ibland händer det att man i material värt fem kurush som järn finna konst värt fem lira.
Bazen eşittir, bazen malzeme daha değerlidir ve bazen de demir gibi beş kuruşluk bir malzemede beş liralık sanat bulursunuz.
Bazan müsavi, bazan madde daha kıymettar; bazan oluyor ki, beş kuruşluk demir gibi bir maddede beş liralık bir san’at bulunuyor.
müsavi: eşit kıymettar: değerli
Ibland är det lika, ibland är materia mer värdefullt; Ibland finns det en konst på fem lira i ett föremål som ett fem centsjärn.
Bazen eşittir, bazen madde daha değerlidir; Bazen beş kuruşluk demir gibi bir eşyada beş liralık bir sanat vardır.
Ibland kan också ett antikt konstverk vara värt en miljon medan materialet det består av inte ens är värt fem kurush.
Bazen bir antika eser de bir milyon değerinde olabilirken, yapıldığı malzeme beş kuruş bile değil.
Belki, bazan, antika olan bir san’at bir milyon kıymeti aldığı halde, maddesi beş kuruşa da değmiyor.
Ibland kanske en antik konst är värd en miljon, men föremålet är inte värt fem öre.
Bazen bir antika sanat bir milyon değerinde olabilir, ancak nesne beş kuruş değerinde değildir.
Om ett sådant konstverk tas till antikmarknaden och tillskrivs en briljant och skicklig konstnär från förr och presenteras med att nämna konstnären och konstverket, så kan det säljas för en miljon liras.
Böyle bir eser antikacıya götürülür ve geçmişin parlak ve maharetli bir sanatçısına atfedilir ve sanatçının adı ve eseriyle birlikte sunulursa bir milyon liraya satılabilir.
İşte, öyle antika bir san’at, antikacıların çarşısına gidilse, hârika-pîşe ve pek eski, hünerver san’atkârına nisbet ederek, o san’atkârı yad etmekle ve o san’atla teşhir edilse, bir milyon fiyatla satılır.
hârika-pîşe: olağanüstü işler yapan hünerver: becerikli nisbet etmek: bağ kurmak
yad etmek: anmak teşhir edilme: sergilenme
Här skulle en sådan antik konst säljas för ett miljonpris om man gick till antikhandlarens basar och ställdes ut med den konsten och tillskrev den en mycket gammal och begåvad hantverkare som gjorde extraordinära verk.
Burada antikacıların çarşısına gidip o sanatı sergileseniz ve onu olağanüstü işler yapan çok eski ve yetenekli bir ustaya atfetseniz, böyle bir antika sanat bir milyon fıyata satardı.
Om den däremot tas till skrothandlaren kommer det enda priset man får vara de fem kurush som järnet är värt.
Ancak hurdacıya götürülürse, alacağınız tek fiyat demirin beş kuruş değeri olacaktır.
Eğer kaba demirciler çarşısına gidilse, beş kuruşluk bir demir bahasına alınabilir.
baha: kıymet, değer, fıyat
Går du på grovsmedsbasaren kan den köpas till priset av ett femcentsjärn.
Demirciler çarşısına giderseniz, beş kuruş demir fiyatına satın alınabilir.
Människan är således ett sådant antikt konstverk av Gud den Allsmäktige.
Dolayısıyla insan, Yüce Allah’ın çok eski bir sanat eseridir.
İşte, insan, Cenâb-ı Hakkın böyle antika bir san’atıdır.
Cenâb-ı Hak: Hakkın tâ kendisi olan, şeref ve azamet sahibi yüce Allah
Människan är en sådan antik konst av Allah den Allsmäktige.
İnsan, Yüce Allah’ın çok eski bir sanatıdır.
Genom Hans makt är människan det mest subtila och eleganta mirakel som Han skapat för att manifestera alla Sina Namn och deras inskription i form av ett minityrexemplar av universum.
İnsan, O’nun kudretiyle, O’nun bütün isimlerini ve onların yazıtlarını evrenin minyatür bir örneği şeklinde tecelli etmek için yarattığı en ince ve zarif mucizedir.
Ve en nazik ve nazenin bir mu’cize-i kudretidir ki, insanı bütün esmâsının cilvesine mazhar ve nakışlarına medar ve kâinata bir misal-i musağğar suretinde yaratmıştır.
nazik: ince, zarif nâzenin: ince, nazik, nazlı mu’cize-i kudret: Allah’ın sonsuz kudretiyle bir mu’cize eseri olarak yarattığı şey
esmâ: isimler cilve: yansıma mazhar: yansıma ve görünme yeri medar: eksen, vesile
kâinat: evren, yaratılmış herşey misal-i musağğar: küçültülmüş nümune, örnek
Och det är maktens mest eleganta och milda mirakel; Han skapade människan med reflektion av alla hennes namn och som ett medel att brodera och ett reducerat exempel för universum.
Ve bu, gücün en zarif ve nazik mucizesidir; İnsanı, tüm isimlerinin yansımasıyla, işleme aracı ve evren için küçültülmüş bir örnek olarak yarattı.
Om människans väsen fylls med trons ljus kan alla dessa betydelsfulla inskriptioner läsas av henne.
İnsanın varlığı iman nuru ile dolmuşsa, bütün bu önemli yazıtlar onun tarafından okunabilir.
Eğer nur-u iman, içine girse, üstündeki bütün mânidar nakışlar, o ışıkla okunur.
nur-u iman: iman nuru, aydınlığı mânidar: anlamlı
Om trons ljus kommer in i dig läses alla meningsfulla broderier på det med det ljuset.
İçine iman nuru girerse, üzerindeki bütün manalı nakışlar o nurla okunur.
Som en troende läser hon dem medvetet och genom denna anslutning får hon andra att läsa dem.
Bir mümin olarak bunları bilinçli olarak okur ve bu bağlantıyla başkalarının okumasını sağlar.
O mü’min, şuurla okur ve o intisapla okutur.
mü’min: iman etmiş, inanmış şuur: bilinç, idrak, anlayış intisap: bağlanma
Den troende läser medvetet och får det att läsa med entusiasm.
Mümin bilinçli olarak okur ve şevkle okutur.
Människan som ett av Gud skapat konstverk blir därmed uppenbar genom uttryck som, “Jag är den Allhärlige Skaparens värk och skapelse. Jag manifesterar Hans barmhärtighet och frikostighet.”
İnsan, Allah’ın yarattığı bir sanat eseri olarak, “Ben, Yüce Yaratıcı’nın eseri ve eseriyim. Ben O’nun rahmetini ve lütfunu ortaya koyuyorum.
Yani, “Sâni-i Zülcelâlin masnuuyum, mahlûkuyum, rahmet ve keremine mazharım” gibi mânâlarla, insandaki san’at-ı Rabbâniye tezahür eder.
Sâni-i Zülcelâl: herşeyi san’atlı bir şekilde yaratan, sonsuz haşmet ve yücelik sahibi Allah
mazhar: yansıma ve görünme yeri san’at-ı Rabbâniye: Allah’ın san’atı tezahür: görünme, ortaya çıkma
Det vill säga med betydelser som “Jag är den Allsmäktiges konst, jag är hans skapelse, jag är mottagaren av hans barmhärtighet och nåd”, manifesterar Herrens konst i människan.
Yani “Ben Yüce Allah’ın sanatıyım, O’nun yarattıklarındanım, O’nun rahmet ve ihsanına sahibim” gibi anlamlarla Rabbin sanatı insanda tecelli eder.
Det är alltså tron, vilken består i att förena sig med Skaparen, som uppenbarar människan som ett konstverk.
Bu nedenle insanı bir sanat eseri olarak ortaya çıkaran, Yaradan ile birleşmeyi içeren inançtır.
Demek, Sâniine intisaptan ibaret olan iman, insandaki bütün âsâr-ı san’atı izhar eder.
Sâni: herşeyi san’atlı bir şekilde yaratan Allah intisap: bağlanma âsâr-ı san’at: san’at eserleri izhar: gösterme
Det vill säga, tron, som består av intimitet med Skaparen, avslöjar alla konstverk i människan.
Yani Yaradan ile yakınlıktan oluşan iman, insandaki tüm sanat eserlerini ortaya çıkarır.
Människans värde består i att vara ett av Gud skapat konstverk och i kraft av att vara en spegling av den Ädla Enheten.
İnsanın değeri, Allah’ın yarattığı bir sanat eseri olması ve Yüce Birliğin bir yansıması olması nedeniyledir.
İnsanın kıymeti, o san’at-ı Rabbâniyeye göre olur; ve âyine-i Samedâniye itibarıyladır.
san’at-ı Rabbâniye: Allah’ın san’atı
âyine-i Samedâniye: hiçbir şeye muhtaç olmayan ve herkes Ona muhtaç olan Allah’ın eserlerini gösteren ayna
Människans värde är enligt den gudomliga konsten; och för att det är en spegel som visar Allah, vem behöver ingenting.
İnsanın değeri ilahi sanata göredir; ve hiçbir şeye ihtiyacı olmayan Allah’ı gösteren bir ayna olduğu için.
I detta avseende blir den obetydliga människan Guds adressat och Upprätthållarens gäst värdig Paradiset och överlägsen alla andra skapelser.
Bu bakımdan önemsiz insan, Allah’ın muhatabı ve Rabbinin misafiri olur, Cennete lâyık ve bütün mahlûkatlardan üstün olur.
O halde, şu ehemmiyetsiz olan insan, şu itibarla bütün mahlûkat üstünde bir muhatab-ı İlâhî ve Cennete lâyık bir misafir-i Rabbânî olur.
misafir-i Rabbânî: Allah’ın misafiri muhatab-ı İlâhî: Allah’a muhatap olan
I så fall blir denna obetydliga person en gudomlig samtalspartner framför alla varelser och en gäst värdig Paradiset.
Bu durumda bu önemsiz kişi, tüm varlıkların önünde ilahi bir muhatap ve Cennete layık bir misafir olur.
Skulle emellertid förnekande, som är ett brott av anslutningen, drabba människans väsen försänks alla dessa betydelsefulla inskriptioner av Gudomliga Namn ner i mörker och blir oläsliga.
Ancak, bir bağın kopması olan inkar, insanın özüne isabet ederse, bütün bu önemli İlâhi İsimler kitabeleri karanlığa gömülür ve okunmaz hale gelir.
Eğer kat’-ı intisaptan ibaret olan küfür, insanın içine girse, o vakit bütün o mânidar nukuş-u esmâ-i İlâhiye karanlığa düşer, okunmaz.
nukuş-u esmâ-i İlâhiye: Allah’ın güzel isimlerinin nakışları
Om hädelsen, som består i att bryta hans band, kommer in i en person, då faller de meningsfulla broderierna av alla dessa namn på Allah i mörker och kan inte läsas.
Bağını koparmak olan küfür insana girerse, Allah’ın bütün bu isimlerinin manalı işlemeleri karanlığa düşer ve okunamaz.
För om Skaparen glöms bort kommer de andliga sidorna av Honom inte att begripas utan kommer att falla.
Çünkü Yaradan unutulursa, O’nun manevi yönleri anlaşılmaz, düşer.
Sâni: herşeyi san’atlı bir şekilde yaratan Allah müteveccih: yönelik cihet: yön
För om Konstnären glöms bort är de andliga aspekterna gentemot Konstnären också obegripliga och faller nästan upp och ner.
Çünkü Sanatçı unutulursa Sanatçıya yönelik manevi yönler de anlaşılmaz ve adeta alt üst olur.
De flesta av dessa betydelsefulla sublima konstverk och upphöjda inskriptioner kommer att döljas.
Bu önemli ulvi sanat eserlerinin ve kabartma kitabelerin çoğu gizlenecektir.
O mânidar âli san’atların ve mânevî âli nakışların çoğu gizlenir.
mânidar: anlamlı âli: yüce
De flesta av dessa meningsfulla sublima konster och andligt sublima broderier kommer att döljas.
Bu manalı ulvi sanatların ve manevî ulvi nakışların çoğu gizlenecektir.
Återstoden, och en stor del av det som kan ses med ögat, kommer att tillskrivas obetydliga saker, som naturen och slumpen, och slutligen helt att förlora sitt värde.
Geri kalan ve gözle görülenlerin büyük bir kısmı tabiat ve tesadüf gibi önemsiz şeylere atfedilecek ve sonunda tamamen değerini kaybedecektir.
Bâki kalan ve gözle görülen bir kısmı ise, süflî esbaba ve tabiata ve tesadüfe verilip, nihayet sukut eder.
Den återstående och synliga delen, å andra sidan, ges till vidriga orsaker, natur och tillfälligheter, och sjunker så småningom.
Geriye kalan ve görünen kısım ise aşağılık sebeplere, tabiata ve tesadüflere verilir ve yavaş yavaş batar.
De briljantslipade diamanterna blir matta bitar av glas.
Zekice kesilmiş elmaslar donuk cam parçaları haline gelir.
Herbiri birer parlak elmas iken, birer sönük şişe olurlar.
Medan var och en är en ljus diamant, blir de en tömd flaska.
Her biri parlak birer elmas iken, boş bir şişeye dönüşüyorlar.
Människans betydelse ses bara från hennes djuriska, fysiska existens.
İnsanın önemi, yalnızca hayvani, fiziksel varlığından anlaşılır.
Ehemmiyeti yalnız madde-i hayvaniyeye bakar.
madde-i hayvaniye: hayvanî madde
Dess betydelse ser bara på djurets material.
Anlamı sadece hayvanın malzemesine bakar.
Som sagt är syftet och frukten av hennes fysiska existens endast att genomgå ett kort liv som det mest oförmögna, behövande och sörjande av djur.
Bununla birlikte, fiziksel varlığının amacı ve meyvesi, hayvanların en çaresiz, muhtaç ve kederlisi olarak kısa bir ömür geçirmekten başka bir şey değildir.
Maddenin gayesi ve meyvesi ise, dediğimiz gibi, kısacık bir ömürde, hayvânâtın en âcizi ve en muhtacı ve en kederlisi olduğu bir halde, yalnız cüz’î bir hayat geçirmektir.
cüz’î: az hayvânât: hayvanlar âciz: güçsüz
Ändamålet och frukten av materien är, som vi har sagt, att bara leva ett litet liv på ett kort liv, när det är det svagaste, mest behövande och sorgligaste av djuren.
Maddenin maksadı ve meyvesi, dediğimiz gibi, hayvanların en zayıfı, en muhtaçı, en hüzünlü olduğu kısacık ömürde azıcık bir hayat yaşamaktır.
För att sedan sönderfalla och förgås.
Daha sonra parçalanmak ve yok olmak.
Sonra tefessüh eder, gider.
tefessüh: bozulma, kokuşma
Sedan andas han ut och går.
Sonra nefes verir ve gider.
Se hur förnekande förstör den mänskliga naturen och förvandlar diamant till kol.
İnkarın insan doğasını nasıl yok ettiğini ve elması nasıl kömüre çevirdiğini görün.
İşte, küfür böyle mahiyet-i insaniyeyi yıkar, elmastan kömüre kalb eder.
mahiyet-i insaniye: insana ait temel özellikler, insanın içyapısı kalb etmek: dönüştürmek
Det är så otro förstör den mänskliga naturen och förvandlar den till kol från diamanter.
İşte inançsızlık insan doğasını böyle bozar ve elmastan karbona dönüştürür.
RESURSER
KAYNAKLAR
Risale-i Nur Külliyatı, Sözler, Yirmi Üçüncü Söz, Bediüzzaman Said Nursi, Söz Basım Yayın Ltd. Şti., Mart 2012, İstanbul.
Människan och Universum, Det tjugotredje ordet, Bediuzzaman Said Nursi, Rejhan Publication, Översättning: Thomas Keresturi, Tryckort: Imak Ofset Yenibosna / Istanbul, Februari, 2013.
In this English and Swedish language study, the chapter on John, the Angel and Zechariah in Surah Marium (Mary – Maria – Maryam) is discussed.
I denna engelska och svenska språk studie diskuteras kapitlet om Johannes, Ängeln och Sakarias i Surah Maria (Mary – Maryam – Merium).
The verses of the Qur’an were first given in English. Then the translation from Google Translate to Swedish was displayed on a blue background. Finally, the Swedish translation of the Holy Quran located at https://www.koranensbudskap.se/translations.aspx?chapterID=19&langID= is given on a yellow background.
Koranens verser gavs först på engelska. Sedan visades översättningen från Google Translate till svenska på blå bakgrund. Slutligen ges den svenska översättningen av den Heliga Koranen på https://www.koranensbudskap.se/translations.aspx?chapterID=19&langID= på gul bakgrund.
In the name of Allah, Most Gracious, Most Merciful.
I Allahs namn, den Nådigaste, Den Barmhärtiges.
I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
1. Kaf. Ha. Ya. ´Ain. Sad.
[19:1] Kaf ha ya ayn Saad.
There are some letters called “al-hurûfu’l-mukattaa” at the beginning of some of the surahs of the Qur’an, and these are a verse from the surah in which it is found.
Det finns några bokstäver som kallas “al-hurûfu’l-mukattaa” i början av några av koranens suror, och dessa är en vers från suran där den finns.
Verses whose meanings are not clear are called mutashabih.
Verser vars betydelser inte är klara kallas mutashabih.
Only Allah knows the true meaning of the mutashabih verse. Some scholars “interpret” them.
Endast Allah känner till den sanna innebörden av mutashabih-versen. Vissa forskare “tolkar” dem.
2. (This is) a mention of the Mercy of thy Lord to His servant Zakariya.
(Detta är) ett omnämnande av din Herres barmhärtighet till hans tjänare Zakariya.
[19:2] [Detta är] en berättelse om hur din Herre bevisade Sin tjänare Sakarias Sin nåd.
3. Behold! he cried to his Lord in secret,
Skåda! han ropade till sin Herre i hemlighet,
[19:3] När han i en tyst [innerlig] bön bad till sin Herre,
4. Praying: “O my Lord! infirm indeed are my bones, and the hair of my head doth glisten with gray: but never am I unblest, O my Lord, in my prayer to Thee!
I bön: “O min Herre! svaga är sannerligen mina ben, och håret på mitt huvud glänser av grått: men jag är aldrig olycklig, o min Herre, i min bön till Dig!
[19:4] sade han: “Herre! Min kropp har blivit svag och mitt huvud har vitnat, men aldrig har Du, Herre, låtit mig gå ohörd ifrån Dig.
5. “Now I fear (what) my relatives (and colleagues) (will do) after me: but my wife is barren: so give me an heir as from Thyself,-
“Nu fruktar jag (vad) mina släktingar (och kollegor) (kommer att göra) efter mig: men min hustru är ofruktbar: så ge mig en arvinge som från dig själv,-
[19:5] Jag oroar mig vid tanken på vad mina närmaste och mina medbröder [kan företa sig] när jag är borta. Min hustru har varit ofruktsam. Skänk mig av nåd en [son och] efterföljare,
6. “(One that) will (truly) inherit me, and inherit the posterity of Jacob; and make him, O my Lord! one with whom Thou art well-pleased!”
“(En som) ska (sannligen) ärva mig och ärva Jakobs efterkommande; och gör honom, o min Herre! till en som du har välbehag i!”
[19:6] som kan bli min arvinge och arvinge till Jakobs hus; och gör honom sådan att Du finner behag i honom!”
7. (His prayer was answered): “O Zakariya! We give thee good news of a son: His name shall be Yahya: (John) on none by that name have We conferred distinction before.”
(Hans bön besvarades): “O Zakariya! Vi ger dig goda nyheter om en son: Hans namn skall vara Yahya: (Johannes) till ingen med det namnet har Vi tidigare givit utmärkelse.”
[19:7] [Svaret gavs av änglarna:] ”Hör, Sakarias, det glada budskapet vi ger dig! En son [skall födas åt dig], som skall bära namnet Johannes. ‘Vi har inte gett någon före honom detta namn,’ [säger Gud].”
8. He said: “O my Lord! How shall I have a son, when my wife is barren and I have grown quite decrepit from old age?”
Han sade: “O min Herre! Hur ska jag få en son, när min hustru är ofruktbar och jag har blivit alldeles förfallen från ålderdom?”
[19:8] [Sakarias] sade: “Herre! Hur skulle jag kunna få en son, när min hustru är ofruktsam och jag är en skröplig och orkeslös åldring?”
9. He said: “So (it will be) thy Lord saith, ‘That is easy for Me: I did indeed create thee before, when thou hadst been nothing!’ “
Han sade: “Så (det kommer att bli) din Herre säger: ‘Det är lätt för mig: jag skapade dig verkligen förut, när du inte hade varit något!’ “
[19:9] [Ängeln] svarade: ”Det skall bli [som jag har sagt]. Din Herre säger: ‘Detta är lätt för Mig; Jag har förut skapat dig ur ingenting!’”
10. (Zakariya) said: “O my Lord! give me a Sign.” “Thy Sign,” was the answer, “Shall be that thou shalt speak to no man for three nights, although thou art not dumb.”
(Zakariya) sa: “O min Herre! ge mig ett tecken.” “Ditt tecken”, var svaret, “skal vara att du inte ska tala med någon på tre nätter, fastän du inte är utan språk”
[19:10] [Sakarias] sade: “Herre, ge mig ett tecken!” [Ängeln] svarade: “Det tecken du begär är att du under tre dagar inte skall tala till människor [fastän din tunga är hel].
11. So Zakariya came out to his people from him chamber. He told them by signs to celebrate Allah’s praises in the morning and in the evening.
Så kom Zakariya ut till sitt folk från hans kammare. Han sa till dem genom tecken att fira Allahs lovprisningar på morgonen och på kvällen.
[19:11] Och han gick ut ur helgedomen till sitt folk och tecknade åt dem att de morgon och afton skulle lovprisa Gud.
12. (To his son came the command): “O John! take hold of the Book with might”: and We gave him Wisdom even as a youth,
(Till hans son kom befallningen): “O Johannes! ta tag i boken med kraft”: och Vi gav honom visdom även som ung,
[19:12] [När sonen fötts och växt upp, sade Vi:] “Johannes! Håll med kraft fast vid [Vår] Skrift!” – Och Vi skänkte honom visdom [redan] i hans tidiga ungdom
13. And pity (for all creatures) as from Us, and purity: He was devout,
Och medlidande (för alla varelser) som från Oss, och renhet: Han var from,
[19:13] och, som Vår särskilda gåva, ett ömt sinne och [viljan till] renhet, och han fruktade Gud
14. And kind to his parents, and he was not overbearing or rebellious.
Och snäll mot sina föräldrar, och han var inte övermodig eller upprorisk.
[19:14] och var en god [son] tillgiven sina föräldrar och visade sig aldrig övermodig eller trotsig.
(To his son came the command): “O John! take hold of the Book with might”: and We gave him Wisdom even as a youth, And pity (for all creatures) as from Us, and purity: He was devout, And kind to his parents, and he was not overbearing or rebellious.
(Till hans son kom budet): “O Johannes! greppa boken med kraft”: och Vi gav honom Visdom även som ung, Och medlidande (för alla varelser) som från Oss, och renhet: Han var from, Och snäll mot sina föräldrar, och han var inte övermodig eller upprorisk.
[När sonen fötts och växt upp, sade Vi:] “Johannes! Håll med kraft fast vid [Vår] Skrift!” – Och Vi skänkte honom visdom [redan] i hans tidiga ungdom och, som Vår särskilda gåva, ett ömt sinne och [viljan till] renhet, och han fruktade Gud och var en god [son] tillgiven sina föräldrar och visade sig aldrig övermodig eller trotsig.
15. So Peace on him the day he was born, the day that he dies, and the day that he will be raised up to life (again)!
Så frid över honom dagen då han föddes, dagen då han dör, och dagen då han kommer att uppstå till liv (igen)!
[19:15] [Guds] fred var med honom den dag han föddes och skall vara med honom den dag han dör och den dag då han skall uppväckas från de döda.
I denna svenska och turkiska studie diskuteras kapitlet om Johannes, Ängeln och Sakarias i Surah Maria.
Bu İsveççe ve Türkçe çalışmada Meryem Suresinde geçen Yahya, Melek ve Zekeriya ile ilgili bölüm ele alınmıştır.
Verserna gavs på svenska först. Sedan visades dess översättning från Google Translate på en blå bakgrund. Slutligen gavs den turkiska översättningen av Koranen som tillhör Turkiets presidentskap för religiösa frågor på en gul bakgrund.
Ayetler önce İsveççe verildi. Ardından, Google Translate’den çevirisi mavi bir arka planda görüntülendi. Son olarak Türkiye Diyanet İşleri Başkanlığı’na ait Kuran-ı Kerim’in Türkçe tercümesi sarı zemin üzerine verildi.
Johannes, Ängeln och Sakarias – svenska turkiska studie
I denna svenska och turkiska studie diskuteras kapitlet om Johannes, Ängeln och Sakarias i Surah Maria.
Bu İsveççe ve Türkçe çalışmada Meryem Suresinde geçen Yahya, Melek ve Zekeriya ile ilgili bölüm ele alınmıştır.
Verserna gavs på svenska först. Sedan visades dess översättning från Google Translate på en blå bakgrund. Slutligen gavs den turkiska översättningen av Koranen som tillhör Turkiets presidentskap för religiösa frågor på en gul bakgrund.
Ayetler önce İsveççe verildi. Ardından, Google Translate’den çevirisi mavi bir arka planda görüntülendi. Son olarak Türkiye Diyanet İşleri Başkanlığı’na ait Kuran-ı Kerim’in Türkçe tercümesi sarı zemin üzerine verildi.
Maryam (Maria)
I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
RAHİM, RAHİM OLAN ALLAH’IN ADINA
Rahmân ve Rahîm olan Allah´ın adıyla
[19:1] Kaf ha ya ayn Saad.
Det finns några bokstäver som kallas “al-hurûfu’l-mukattaa” i början av några av koranens suror, och dessa är en vers från suran där den finns.
Kur’an sûrelerinden bazılarının başında “el-hurûfu’l-mukattaa” denilen birtakım harfler vardır ve bunlar bulunduğu sûreden bir âyettir.
Verser vars betydelser inte är klara kallas mutashabih.
Böyle manası açık olmayan âyetlere “müteşâbih” denir.
Endast Allah känner till den sanna innebörden av mutashabih-versen. Vissa forskare “tolkar” dem.
Müteşâbih olan âyetin gerçek manasını ancak Allah bilir. Bazı âlimler ise onları “tevil” ederler.
[19:2] [Detta är] en berättelse om hur din Herre bevisade Sin tjänare Sakarias Sin nåd.
[Bu,] Rabbinin, kulu Zekeriya’ya rahmetini nasıl gösterdiğinin bir hikayesidir.
Bu, Rabbinin, Zekeriya kuluna olan merhametinin anılmasıdır.
[19:3] När han i en tyst [innerlig] bön bad till sin Herre,
Sessizce [içten] dua ederken Rabbine dua etti:
Hani o Rabbine gizli bir sesle yalvarmıştı.
[19:4] sade han: “Herre! Min kropp har blivit svag och mitt huvud har vitnat, men aldrig har Du, Herre, låtit mig gå ohörd ifrån Dig.
dedi ki: “Rabbim! Bedenim zayıfladı, başım bembeyaz oldu, ama sen, ya Rabbi, beni Senden habersiz bırakmadın.
O şöyle demişti: “Rabbim! Şüphesiz kemiklerim gevşedi. Saçım sakalım ağardı. Sana yaptığım dualarda (cevapsız bırakılarak) hiç mahrum olmadım.”
[19:5] Jag oroar mig vid tanken på vad mina närmaste och mina medbröder [kan företa sig] när jag är borta. Min hustru har varit ofruktsam. Skänk mig av nåd en [son och] efterföljare,
Gittiğimde en yakınlarım ve en sevdiklerimin ne yapabileceğini düşünerek endişeleniyorum. Karım kısırdı. Bana lütuf ile bir [oğul ve] halef bağışla,
[19:6] som kan bli min arvinge och arvinge till Jakobs hus; och gör honom sådan att Du finner behag i honom!”
benim varisim ve Yakup evinin varisi olabilecek; ve onu öyle kıl ki, ondan zevk alacaksın!”
“Gerçek şu ki ben, benden sonra gelecek akrabalarım(ın isyankâr olmaların)dan korkuyorum. Karım ise kısırdır. Bana kendi tarafından; bana ve Yakub hanedanına varis olacak bir çocuk bağışla ve onu hoşnutluğuna ulaşmış bir kimse kıl!”
[19:7] [Svaret gavs av änglarna:] ”Hör, Sakarias, det glada budskapet vi ger dig! En son [skall födas åt dig], som skall bära namnet Johannes. ‘Vi har inte gett någon före honom detta namn,’ [säger Gud].”
[Cevap melekler tarafından verildi:] “Ey Zekeriya, sana müjdeliyoruz! Adı John olacak bir oğul [senden doğacak]. ‘Bu ismi ondan önce hiç kimseye vermedik’ [Allah diyor].”
(Allah şöyle dedi:) “Ey Zekeriyya! Haberin olsun ki biz sana Yahya adlı bir oğul müjdeliyoruz. Daha önce onun adını kimseye vermedik.”
[19:8] [Sakarias] sade: “Herre! Hur skulle jag kunna få en son, när min hustru är ofruktsam och jag är en skröplig och orkeslös åldring?”
[Zekeriya] dedi ki: “Efendim! Karım kısırken ve ben çelimsiz ve çelimsiz bir ihtiyarken benim nasıl oğlum olabilir?”
Zekeriyya, “Rabbim!” “Hanımım kısır ve ben de ihtiyarlığın son noktasına ulaşmış iken, benim nasıl çocuğum olur?”
[19:9] [Ängeln] svarade: ”Det skall bli [som jag har sagt]. Din Herre säger: ‘Detta är lätt för Mig; Jag har förut skapat dig ur ingenting!’”
[Melek] cevap verdi: “[Dediğim gibi] olacak. Rabbin diyor ki: ‘Bu bana kolaydır; Ben seni daha önce yoktan yarattım!”
٩(Vahiy meleği) dedi ki: “Evet, öyle. (Ancak) Rabbin diyor ki: “Bu bana göre kolaydır. Nitekim daha önce, hiçbir şey değil iken seni de yarattım.
[19:10] [Sakarias] sade: “Herre, ge mig ett tecken!” [Ängeln] svarade: “Det tecken du begär är att du under tre dagar inte skall tala till människor [fastän din tunga är hel].
[Zekeriya] dedi ki, “Rab, bana bir işaret ver!” [Melek] cevap verdi: “Dilediğiniz alâmet, [diliniz bütün olduğu halde] üç gün boyunca insanlarla konuşmamanızdır.
Zekeriyya, “Rabbim, öyleyse bana (çocuğumun olacağına)bir işaret ver”, dedi. Allah da, “Senin işaretin, sapasağlam olduğun halde insanlarla (üç gün) üç gece konuşamamandır” dedi.
[19:11] Och han gick ut ur helgedomen till sitt folk och tecknade åt dem att de morgon och afton skulle lovprisa Gud.
Ve mukaddes yerden kavmine çıktı ve onlara o sabah ve akşam Allah’a hamd etmelerini emretti.
Derken Zekeriya ibadet yerinden halkının karşısına çıktı. (Konuşmak istedi, konuşamadı) ve onlara “Sabah akşam Allah’ı tespih edin” diye işaret etti.
[19:12] [När sonen fötts och växt upp, sade Vi:] “Johannes! Håll med kraft fast vid [Vår] Skrift!” – Och Vi skänkte honom visdom [redan] i hans tidiga ungdom
[Oğul doğup büyüdüğünde, dedik ki:] “Yahya! [Bizim] Kitabımıza sımsıkı sarılın!” – Ve biz ona gençliğinde [zaten] hikmet verdik.
[19:13] och, som Vår särskilda gåva, ett ömt sinne och [viljan till] renhet, och han fruktade Gud
ve özel hediyemiz olarak, hassas bir zihin ve saflık [iradesi] ve Tanrı’dan korktu.
[19:14] och var en god [son] tillgiven sina föräldrar och visade sig aldrig övermodig eller trotsig.
ve ailesine bağlı iyi bir [oğul] ve kendini asla küstah veya meydan okuyan göstermedi.
[När sonen fötts och växt upp, sade Vi:] “Johannes! Håll med kraft fast vid [Vår] Skrift!” – Och Vi skänkte honom visdom [redan] i hans tidiga ungdom och, som Vår särskilda gåva, ett ömt sinne och [viljan till] renhet, och han fruktade Gud och var en god [son] tillgiven sina föräldrar och visade sig aldrig övermodig eller trotsig.
[Oğul doğup büyüdüğünde, dedik ki:] “Yahya! [Bizim] Kitabımıza sımsıkı sarılın!” – Ve biz ona gençliğinde [zaten] hikmet ve özel hediyemiz olarak yumuşak bir akıl ve temizlik [iradesi] verdik ve Allah’tan korktu ve ana-babasına bağlı iyi bir [evlat] oldu ve kendini asla göstermedi kibirli veya meydan okuyan.
(Yahya dünyaya gelip büyüyünce onu peygamber yaptık ve kendisine) “Ey Yahya kitaba sımsıkı sarıl” dedik. Biz ona daha çocuk iken hikmet ve katımızdan kalp yumuşaklığı ve ruh temizliği vermiştik. O, Allah’tan sakınan, anne babasına iyi davranan bir kimse idi. İsyancı bir zorba değildi.
[19:15] [Guds] fred var med honom den dag han föddes och skall vara med honom den dag han dör och den dag då han skall uppväckas från de döda.
[Allah’ın] selâmı, doğduğu gün onunla idi ve öleceği gün ve diriltileceği gün de onunla olacaktır.
Doğduğu gün, öleceği gün ve diriltileceği gün ona selam olsun!
Föreställ dig ett apotek där det finns hundratals burkar och flaskor fyllda med helt olika ämnen och en levande dryck och ett botemedel behöver framställas ur dessa läkemedel.
Birbirinden farklı maddelerle dolu yüzlerce kavanoz ve şişenin olduğu ve bu ilaçlardan bir canlı iksir ve tedavi yapılması gereken bir eczane düşünün.
Bir eczahanede, gayet muhtelif maddelerle dolu, yüzer kavanoz şişeler bulunuyor. O edviyelerden, zîhayat bir macun istenildi. Hem hayattar, harika bir tiryak, onlardan yapılmak icap etti.
ecza: parçalar
muhtelif: değişik, çeşitli
edviye: devâlar, ilâçlar
zîhayat: hayat sahibi, canlı
macun: karışım halinde ilaç
hayattar: canlı
tiryak: ilâç
icap etmek: gerekmek
Så vi går till apoteket, undersöker varje dryck och finner att ingredienserna finns där i överflöd.
Bu yüzden eczaneye gidiyoruz, her iksiri inceliyoruz ve malzemelerin bolca orada olduğunu görüyoruz.
Geldik, o eczahanede, o zîhayat macunun ve hayattar tiryakın çoklukla efradını gördük. O macunlardan herbirisini tetkik ettik.
efrad: fertler, bireyler
tetkik etmek: incelemek
Vi ser att ingredienserna har tagits i varierande men exakta mängder från varje bruk och flaska, ett uns från denna, tre från den andra, sju från nästa, och så vidare.
Malzemelerin her değirmenden ve şişeden farklı ama kesin miktarlarda, bundan bir ons, diğerinden üç, diğerinden yedi vb. alındığını görüyoruz.
Görüyoruz ki, o kavanoz şişelerden herbirisinden, bir mizan-ı mahsusla, bir iki dirhem bundan, üç dört dirhem ötekinden, altı yedi dirhem başkasından, ve hâkezâ, muhtelif miktarlarda eczalar alınmış.
mizan-ı mahsus: özel ölçü
dirhem: eskiden kullanılan ve 3 gramlık ağırlığa karşılık gelen bir ölçü birimi
hâkezâ: bunun gibi
muhtelif: değişik, çeşitli
ecza: parçalar
Om ett uns för mycket eller för lite hade tagits så hade den levande drycken inte varit levande och skulle inte uppvisat sin speciella egenskap.
Bir ons çok fazla veya çok az alınmış olsaydı, canlı iksir canlı olmazdı ve özel niteliğini göstermezdi.
Eğer birinden, bir dirhem ya noksan veya fazla alınsa, o macun zîhayat olamaz, hâsiyetini gösteremez.
macun: karışım halinde ilaç
zîhayat: hayat sahibi, canlı
hâsiyet: özellik
Därefter studerar vi det botemedlet.
Sonra, bu çareyi inceliyoruz.
Hem o hayattar tiryakı da tetkik ettik.
hayattar: canlı
tiryak: ilâç
tetkik etmek: incelemek
Återigen har ingredienserna tagits från burkarna med en viss mängd så om även den minsta mängd för mycket eller för lite hade tagits skulle botemedlet förlorat sin speciella egenskap.
Yine, malzemeler kavanozlardan belli bir oranda alınmış olduğundan, en ufak bir miktarı bile çok fazla veya çok az alınsa, çare özel özelliğini kaybedecektir.
Herbir kavanozdan bir mizan-ı mahsusla bir madde alınmış ki, zerre miktarı noksan veya ziyade olsa, tiryak hassasını kaybeder.
mizan-ı mahsus: özel ölçü
zerre miktarı: çok az miktar
ziyade: çok
tiryak: ilâç
hassa: özellik
Burkarna är fler än 50 och ingredienserna har tagits från var och en eftermått och mängd som alla är olika.
Kutular 50’den fazladır ve malzemeler her biri farklı ölçü ve miktarlardan alınmıştır.
O kavanozlar elliden ziyade iken, herbirisinden ayrı bir mizanla alınmış gibi, ayrı ayrı miktarda eczaları alınmış.
ziyade: çok
mizan: ölçü, tartı
ecza: kısımlar, parçalar
Är det på något sätt möjligt eller troligt att flaskorna och burkarna skulle ha slagits omkull av slumpen eller en plötslig vindpust och att endast de exakta men olika måtten hade tagits från var och en av dem när det spilldes ut för att sedan ordna sig själv och samverka för att bilda drycken?
Şişelerin ve teneke kutuların tesadüfen veya ani bir rüzgarla devrilmesi ve her birinden döküldüğü sırada alınan kesin ama farklı ölçümlerin olması, herhangi bir şekilde mümkün veya muhtemel midir? İçmek?
Acaba hiçbir cihette imkân ve ihtimal var mı ki, o şişelerden alınan muhtelif miktarlar, şişelerin garip bir tesadüf veya fırtınalı bir havanın çarpmasıyla devrilmesinden, herbirisinden alınan miktar kadar, yalnız o miktar aksın, beraber gitsinler ve toplanıp o macunu teşkil etsinler?
cihet: yön
muhtelif: değişik, çeşitli
macun: karışım halinde ilaç
teşkil etmek: meydana getirmek, oluşturmak
Finns det något mer vidskepligt, omöjligt och absurt än detta?
Bundan daha batıl, imkansız ve saçma bir şey var mı?
Acaba bundan daha hurafe, muhal, bâtıl birşey var mı?
hurafe: delile dayanmayan saçma inanış
muhal: imkânsız
bâtıl: hak olmayan, boş
Om en åsna kunde tala, skulle den säga: ”Jag kan inte acceptera denna ide”, för att sedan galoppera iväg!
Bir eşek konuşabilseydi, “Bu fikri kabul edemem” der ve sonra dörtnala koşardı!
Eşek muzaaf bir eşekliğe girse, sonra insan olsa, “Bu fikri kabul etmem” diye kaçacaktır.
muzaaf: kat kat, katmerli
På samma sätt kan varje levande skapelse liktas vid den levande drycken i jämförselsen och varje växt vid ett levande botemedel.
Aynı şekilde her canlı, kıyasın canlı içeceğine, her bitki de canlı bir devaya benzetilebilir.
İşte bu misal gibi, herbir zîhayat, elbette zîhayat bir macundur. Ve herbir nebat, hayattar bir tiryak gibidir ki,
zîhayat: canlı; hayat sahibi
macun: karışım halinde ilaç
nebat: bitki
hayattar: canlı
tiryak: ilâç
För de består av materia som har tagits i de mest exakta mått från verkligt många ich verkligen olika ämnen.
Çünkü onlar gerçekten çok farklı maddelerden en kesin ölçülerde alınmış maddelerden oluşurlar.
çok müteaddit eczalardan, çok muhtelif maddelerden, gayet hassas bir ölçüyle alınan maddelerden terkip edilmiştir.
müteaddit: türlü türlü, çeşitli
ecza: kısımlar, parçalar
muhtelif: değişik, çeşitli
terkip etmek: birleştirmek, sentez yapmak
Om dessa tillskrivs orsakerna och beståndsdelarna och det påstår att, ”orsakerna skapade dessa,” så är det orimligt, omöjligt och absurt hundra gånger om, precis som det var att hävda att drycken på apoteket kom till genom att flaskorna knuffades omkull av misstag.
Eğer bunlar sebeplere ve bileşenlere atfedilirse ve “nedenler bunları meydana getirdi” denilirse, o zaman bu, tıpkı eczacıdaki iksirin ortaya çıktığını iddia etmek gibi, mantıksız, imkânsız ve yüz kere saçmadır. şişelerin kazayla devrilmesiyle oluşur.
Eğer esbaba, anâsıra isnad edilse ve “Esbab icad etti” denilse, aynen eczahanedeki macunun, şişelerin devrilmesinden vücut bulması gibi, yüz derece akıldan uzak, muhal ve bâtıldır.
esbab: sebepler
anâsır: unsurlar, elementler
isnad: dayandırma
icad etmek: var etmek, yaratmak
macun: karışım halinde ilaç
vücut bulmak: meydana gelmek; var olmak
muhal: imkânsız
bâtıl: hak olmayan, boş
Kortsagt: De livsnödvändiga ämnena i detta väldiga universums apotek, som mäts med den Allvise och Eviges ödesvåg kan bara bli till genom gränslös visdom, oändlig kunskap och allomfattande vilja.
Özetle: Kaderin Hakim ve Ebedi dalgasıyla ölçülen bu geniş evrenin eczanesindeki hayati maddeler, ancak sonsuz bir akıl, sonsuz bir ilim ve her şeyi kuşatan irade ile var olurlar.
Elhasıl, şu eczahane-i kübrâ-yı âlemde, Hakîm-i Ezelînin mizan-ı kazâ ve kaderiyle alınan mevâdd-ı hayatiye, hadsiz bir hikmet ve nihayetsiz bir ilim ve herşeye şâmil bir irade ile vücut bulabilir.
elhasıl: kısaca, özetle
eczahane-i kübrâ-yı âlem: büyük bir eczane olan âlem, kâinat
Hakîm-i Ezelî: her işini hikmetle yapan ve varlığının başlangıcı olmayıp zamanla sınırlı olmayan Allah
mizan-ı kazâ ve kader: kazâ ve kader terazisi
mevâdd-ı hayatiye: hayat için gerekli maddeler
hadsiz: sınırsız, sayısız
hikmet: her şeyin yerli yerinde ve anlamlı olması ve bir hedefe yönelik olarak yaratılması
nihayetsiz: sınırsız
şâmil: kapsamlı
irade: dileme, tercih etme
vücut bulmak: meydana gelmek; var olmak
Den stackare som menar det är verket av beståndsdelar, orsaker och naturen som rinner lik en blind, döv och ändlös å är dummare än den dåraktiga, yrande person som hävdar att det underbara botemedel hällde ut sig själv när flaskorna slogs omkull och bildade sig själv.
Kör, sağır ve sonsuz bir ırmak gibi akan elementlerin, sebeplerin ve tabiatın eseri olduğunu zanneden zavallı, harika şifanın şişeler devrilip kendi kendine oluştuğunu iddia eden budala, çılgından daha aptaldır.
“Kör, sağır, hudutsuz, sel gibi akan küllî anasır ve tabâyi ve esbabın işidir” diyen bedbaht, “O tiryak-ı acip, kendi kendine, şişelerin devrilmesinden çıkıp olmuştur” diyen divane bir hezeyancı, sarhoş bulunan bir ahmaktan daha ziyade ahmaktır.
hudutsuz: sınırsız
küllî: geniş, kapsamlı
anâsır: unsurlar, elementler
tabâyi: tabiatlar
esbab: sebepler
bedbaht: talihsiz, kötü
tiryak-ı acip: hayret verici ilâç
divane: akılsız, deli
hezeyancı: boş söz söyleyen, saçmalayan
ziyade: çok
Ja, denna förnekelse är idiotisk, meningslös och absurt nonsens.
Evet, bu inkar aptalca, anlamsız ve absürt bir saçmalıktır.
Evet, o küfür ahmakane, sarhoşâne, divanece bir hezeyandır.
Om allt inte tillskrivits den Enda Enheten och Allhärlige, måste det då i varje levande skapelses kropp finnas otaliga beståndsdelar och orsaker som ingriper.
Eğer her şey bir tek ve şanlı olana isnad edilmediyse, o halde her canlının vücudunda sayısız unsur ve araya giren sebepler olmalıdır.
Eğer herşey, Vâhid-i Ehad olan Kadîr-i Zülcelâle verilmezse, belki esbaba isnad edilse, lâzım gelir ki, âlemin pek çok anâsır ve esbabı, herbir zîhayatın vücudunda müdahalesi bulunsun.
Vâhid-i Ehad: bir olan ve birliği her bir şeyde tecellî eden Allah
Kadîr-i Zülcelâl: sonsuz haşmet ve yücelik sahibi ve herşeye gücü yeten, kudret sahibi Allah
esbab: sebepler
isnad: dayandırma
âlem: dünya, evren
anâsır: unsurlar, elementler
zîhayat: canlı; hayat sahibi
Även i en liten skapelses kropp, som en flugas är allt i fullständig ordning med den finaste balans och perfekta harmoni.
Sinek gibi küçücük bir canlının bedeninde bile her şey en ince denge ve mükemmel uyumla eksiksiz bir düzen içindedir.
Halbuki, sinek gibi bir küçük mahlûkun vücudunda, kemâl-i intizamla, gayet hassas bir mizan ve tamam bir ittifakla,
mahlûk: varlık
kemâl-i intizam: mükemmel ve eksiksiz düzen
mizan: terazi, ölçü
ittifak: birleşme
Det finns inga olika och ömsesidigt motsatta motstridiga orsaker.
Farklı ve birbiriyle çatışan nedenler yoktur.
muhtelif ve birbirine zıt, mübâyin esbabın içtimaı
muhtelif: değişik, çeşitli
mübâyin: farklı, birbirinin zıddı
esbab: sebepler
içtima: toplanma, bir araya gelme
Det är en sådan uppenbar omöjlighet att till och med någon med en tillstymmelse av medvetande sulle säga: ” Detta är omöjligt, det kan inte vara så!”.
O kadar açık bir imkansızlıktır ki, bir nebze şuur sahibi bile, “Bu olmaz, olamaz!” diyebilir.
o kadar zâhir bir muhaldir ki, sinek kanadı kadar şuuru bulunan, “Bu muhaldir, olamaz” diyecektir.
zâhir: açıkça görünen
muhal: imkânsız
şuur: anlayış, idrâk, bilme, farkına varma
Flugans lilla kropp hänger samman med de flesta av universums beståndsdelar och orsaker, den kanske är i själva verket är en sammanfattning av dessa.
Sineğin küçük gövdesi, evrenin birçok unsuru ve nedeni ile bağlantılıdır, aslında bunların bir özeti olabilir.
Evet, bir sineğin küçücük cismi, kâinatın esker anâsır ve esbabıyla alâkadardır, belki bir hülâsasıdır.
kâinat: evren
ekser: pek çok
anâsır: unsurlar, elementler
esbab: sebeple
alâkadar: ilgili, bağlantılı
Om detta inte tillskrivs den Evige och Allsmäktige så måste dessa materiella orsaker av sig själv vara närvarande i flugans omedelbara närhet, inträda i dess lilla kropp och/eller en cell i dess ögon, som är ett litet exempel av dess kropp.
Eğer bu, Ebedi ve Cenâb-ı Hakk’a nispet edilmezse, bu maddî sebeplerin, sineğin yakın çevresinde, küçücük bedenine ve/veya vücudunun küçücük bir örneği olan gözündeki bir hücreye girmesi gerekir.
Eğer Kadîr-i Ezelîye verilmezse, o esbab-ı maddiye, onun vücudu yanında bizzat hazır bulunmak lâzım; belki onun küçücük cismine girmek gerektir. Belki, cisminin küçük bir nümunesi olan gözündeki bir hücresine girmeleri icap ediyor.
Kadîr-i Ezelî: herşeye gücü yeten, varlığının başlangıcı olmayıp zamanla sınırlı olmayan Allah
esbab-ı maddiye: maddî sebepler
vücud: varlık
nümune: örnek
icap etmek: gerekli olmak
För om en orsak är av materiell natur så är det nödvändigt att den är i omedelbar närhet, och inuti, för att kunna påverka.
Çünkü bir neden maddi nitelikteyse, etki edebilmesi için yakın çevresinde ve içinde olması gerekir.
Çünkü, sebep maddî ise, müsebbebin yanında ve içinde bulunması lâzım geliyor.
müsebbeb: sebebin neticesi
Detta kräver att man acceptera den materiella världens grundkomponenter och naturen är fysiskt närvarande inuti den lilla cellen, där det inte ens finns plats för två flugors fingrar, och arbetar där som en mästare.
Bu, maddi dünyanın temel bileşenlerini kabul etmeyi gerektirir ve doğa, iki sineğin parmaklarına bile yer olmayan küçücük hücrenin içinde fiziksel olarak bulunur ve orada bir usta gibi çalışır.
Şu halde, iki sineğin iğne ucu gibi parmakları yerleşmeyen o hücrecikte, erkân-ı âlem ve anâsır ve tabâyiin, maddeten içinde bulunup, usta gibi içinde çalıştıklarını kabul etmek lâzım geliyor.
erkân-ı âlem: maddî âlemin temel unsurları
anâsır: unsurlar, elementler
tabâyi: tabiatlar
Ett sådant sätt skulle även de mest dåraktiga av skeptiker skämmas över.
Böyle bir yol, en aptal şüphecileri bile utandırırdı.
İşte, Sofestâînin en eblehleri dahi böyle bir meslekten utanıyor.
Sofestâîler: kâinatın yaratıcısını kabul etmemek için herşeyi, hattâ kendilerini dahi inkâr edenler
Det är en etablerad regel att, ”Om ett väsen har enhet, kan det bara ha utgått från ett enda väsen, från en hand”.
“Bir varlığın birliği varsa, ancak tek bir varlıktan, tek elden çıkmış olabilir” kuralı yerleşmiş bir kaidedir.
اَلْوَاحِدُ لاَ يَصْدُرُ اِلاَّ عَنِ الْوَاحِدِ kaide-i mukarreresiyle, “Bir mevcudun vahdeti varsa, elbette bir vâhidden, bir elden sudur edebilir.”
kaide-i mukarrere: kesinleşmiş kural
mevcud: varlık
vahdet: birlik
vâhid: bir olan ve birliği herşeyi kaplayan
sudur etmek: ortaya çıkmak
Särskilt om det uppvisar ett fullständigt liv, med en perfekt ordning och känslig balans, visar det att det inte inte utgick från flera händer, vilket skulle vara orsak till konflikter och förvirring, utan från en hand som är Allmäktig och Allvis.
Hele hele mükemmel bir düzen ve hassas bir denge ile tam bir hayat sergiliyorsa, onun ihtilaf ve karışıklığa sebep olacak birkaç elden değil, üstün ve hikmet sahibi tek elden çıktığını gösterir.
Hususan o mevcut, gayet mükemmel bir intizam ve hassas bir mizan içinde ve câmi bir hayata mazhar ise, bilbedâhe, sebeb-i ihtilâf ve keşmekeş olan müteaddit ellerden çıkmadığını, belki gayet kadîr, hakim olan birtek elden çıktığını gösterdiği halde;
hususan: bilhassa, özellikle
intizam: tertip, düzen
mizan: terazi, ölçü
câmi: kapsamlı, geniş
mazhar: erişme, sahip olma
bilbedâhe: açık bir şekilde
sebeb-i ihtilâf: anlaşmazlık ve uyuşmazlık sebebi
keşmekeş: karışıklık
müteaddit: birden fazla, çok sayıda
kadîr: güç ve kudret sahibi
hakîm: her işini hikmetle ve belli bir gaye ile yapan
Att därför tillskriva ett sådant enhetligt välordnat och välbalanserat väsen ett virrvarr av otaliga händer, livlösa, okunniga, aggresssiva, omedvetna, kaotiska, blinda och döva naturliga orsaker, en blindhet och dövhet som ökar med deras samverkan och sammanblanding mellan de otaliga möjligheternas sätt är att acceptera otaliga omöjligheter på samma gång.
Bu nedenle, böylesine düzenli ve dengeli bir varlığa, cansız, cahil, saldırgan, bilinçsiz, kaotik, kör ve sağır doğal nedenlerin oluşturduğu karmakarışık bir varlığa, birbirleriyle etkileşimi ve birbirine karışmasıyla artan bir körlük ve sağırlık yüklemek. Sayısız olasılığın kipleri, sayısız olanaksızlığı aynı anda kabul etmektir.
hadsiz ve câmid ve cahil, mütecaviz, şuursuz, karmakarışıklık içinde, kör, sağır esbab-ı tabiiyenin karmakarışık ellerine—hadsiz imkânat yolları içinde ve içtima ve ihtilâtla o esbabın körlüğü, sağırlığı ziyadeleştiği halde—o muntazam ve mevzun ve vâhid bir mevcudu onlara isnad etmek, yüz muhali birden kabul etmek gibi akıldan uzaktır.
hadsiz: sınırsız, sayısız
câmid: cansız
mütecaviz: saldırgan, haddi aşan
şuursuz: bilinçsiz
esbab-ı tabiiye: tabiî, doğal sebepler
hadsiz: sınırsız, sayısız
imkânat: olabilirlikler; varlığı ile yokluğu imkân dahilinde olanlar
içtima: toplanma, bir araya gelme
ihtilât: karışıklık
esbab: sebepler
ziyadeleşmek: artmak, çoğalmak
muntazam: düzenli, tertipli
mevzun: ölçülü, dengeli
vâhid: bir olan ve birliği herşeyi kaplayan
mevcud: varlık
isnad etmek: dayandırmak
muhal: imkânsız
Vi lämnar denna omöjlighet åt sidan och antar att materiella orsaker har effekter och att dessa effekter endast kand uppstå genom direkt kontakt och beröring.
Bu imkansızlığı bir kenara bırakıyoruz ve maddi sebeplerin etkilerinin olduğunu ve bu etkilerin ancak doğrudan temas ve dokunma ile meydana gelebileceğini varsayıyoruz.
Haydi, bu muhalden kat-ı nazar, esbab-ı maddiyenin elbette tesirleri, mübaşeretle ve temasla olur.
muhal: imkânsız
kat-ı nazar: görmezden gelme
esbab-ı maddiye: maddî sebepler
tesir: etki
mübaşeret: doğrudan temas
Dock sker de naturliga orsakernas kontakt genom levande skapelsers yttre.
Ancak, doğal nedenler, canlı yaratılışın dışından temas eder.
Halbuki, o esbab-ı tabiiyenin temasları, zîhayat mevcutların zâhirleriyledir.
esbab-ı tabiiye: tabiî, doğal sebepler
zîhayat: canlı
mevcut: varlık
zahir: açık, görünen
Och ändå ser vi att sådana skapelsers inre, där de materiella orsakernas händer varken kan nå eller vidröra, är likt ett konstverk tio gånger mer känsligt, välordnat och perfekt än dess yttre.
Ama yine de görüyoruz ki, maddî sebeplerin ellerinin ulaşamadığı, dokunamadığı bu tür yaratılmışların içi, bir sanat eseri gibi, dışından on kat daha narin, düzenli ve kusursuzdur.
Halbuki görüyoruz ki, o esbab-ı maddiyenin elleri yetişmediği ve temas edemedikleri o zîhayatın bâtını, on defa zâhirinden daha muntazam, daha lâtif, san’atça daha mükemmeldir.
esbab-ı maddiye: maddî sebepler
zîhayat: canlı
bâtın: görünmeyen, gizli
zâhirî: açık
muntazam: düzenli, tertipli
lâtif: güzel, hoş
Därför är även de minsta av skapelser, på vilka materiella orsakers händer och organ inte kan sitta eller vidröra deras yttre på samma gång, mer underliga och underbara när det gäller deras konstverk och skapande än de största av skapelser.
Bu nedenle, maddî sebeplerin el ve organlarının aynı anda üzerine oturamadığı veya dış kısımlarına dokunamadığı mahlûkların en küçüğü bile, sanat ve yaratılışlarında, yaratılmışların en büyüğünden daha harikulade ve harikadır.
Esbab-ı maddiyenin elleri ve âletleriyle hiçbir cihetle yerleşemedikleri, belki tam zâhirine de temas edemedikleri küçücük zîhayat, küçücük hayvancıklar, en büyük mahlûklardan daha ziyade san’atça acip, hilkatçe bedî bir surette oldukları halde,
cihet: yön, taraf
mahlûk: varlık
ziyade: çok
acip: hayret verici
hilkat: yaratılış
bedî: güzel; benzersiz
suret: biçim, görünüş
Att tillskriva livlösa, oventande, grova, avlägsna, vidsträckta, motstridiga, döva och blinda orsaker kand endast vara resultatet av komplett blind och dövhet.
Cansız, habersiz, kaba, uzak, uçsuz bucaksız, çelişkili, sağır ve kör sebepler yüklemek ancak tam körlük ve sağırlığın sonucu olabilir.
o câmid, cahil, kaba, uzak, büyük ve birbirine zıt olan sağır, kör esbaba isnad etmek, yüz derece kör, bin derece sağır olmakla olur.
câmid: cansız, katı
esbab: sebepler
isnad etmek: dayandırmak
KAYNAKLAR
Om Naturen, Said Nursi, Sözler Neşriyat, İstanbul.
