Denna text och video bygger på ett avsnitt ur Det tjugonionde ordet i Bediüzzaman Said Nursis verk Risale-i Nur Külliyatı och behandlar människans andes evighet och beständighet samt dess förhållande till den gudomliga befallningens värld (âlem-i emir).
Här följer textens huvudtankar och viktigaste punkter:
Andens natur och ursprung:
Såsom det uttrycks i sura al-Isra, vers 85 i Koranen: ”Säg: Anden hör till min Herres befallning”, är anden en medveten och levande lag som har sitt ursprung i den gudomliga befallningens värld och den gudomliga viljan. Genom den eviga gudomliga makten har den fått en yttre, konkret existens.
Jämförelse med naturlagarna:
Även de lagar som råder i naturen och som till synes saknar en yttre, konkret existens – exempelvis lagen för ett fikonträds utveckling och gestaltning (kanun-u teşekkülat), som består i dess frön även efter att trädet har dött – har sitt ursprung i den gudomliga befallningens värld. Dessa omedvetna lagar består oförändrade och oförstörda även när de fysiska strukturerna upplöses.
Andens delaktighet i evigheten:
Om till och med de svagaste och omedvetna lagarna från den gudomliga befallningens värld kan bevara sin existens och beständighet, är det desto mer självklart och nödvändigt att människans ande – som är starkare, upphöjdare, levande och medveten – får del av evigheten och består bortom den fysiska kroppens förgänglighet.
DET TJUGONIONDE ORDET
DET ANDRA SYFTET
DEN FÖRSTA GRUNDLÄGGANDE PUNKTEN
DEN FJÄRDE KÄLLAN
Betrakta noga de lagar som styr livet.
De finns överallt.
Tysta.
Oföränderliga.
Och anmärkningsvärt beständiga.
De formar den levande världen.
De styr utvecklingen av otaliga livsformer.
Och de bevarar skapelsens grundläggande mönster.
I en viss mening liknar dessa lagar människans ande.
De har sitt ursprung i den gudomliga befallningens och viljans värld.
Deras natur är besläktad med andens.
Men de saknar en enda sak.
En synlig, yttre existens.
Föreställ dig för ett ögonblick att dessa lagar fick en sådan existens.
Vad skulle då hända?
Varje lag skulle i själva verket bli en arts ande.
Och här upptäcker vi något anmärkningsvärt.
Dessa lagar består.
De förblir oförändrade.
De bevarar sin enhet.
De utplånas inte av förändring eller omvandling.
Betrakta ett fikonträd.
En dag kan trädet vissna.
Dess grenar kan falla.
Dess fysiska gestalt kan försvinna.
Ändå finns något kvar.
Lagen för dess tillblivelse fortsätter att verka i dess små frön.
Själva trädet kan vara borta.
Men principen som formar det lever vidare.
Den har inte gått under.
Tänk nu på vad detta innebär.
Även enkla och till synes obetydliga lagar kan äga en sådan kontinuitet.
Även lagar utan medvetande kan bestå bortom de former som de styr.
Vad innebär då detta för människans ande?
Kan den vara avsedd för något mindre?
Något som bara fortsätter att existera?
Eller pekar dess natur mot en verklighet av långt större omfattning?
Koranen ger oss en djup insikt.
Där står det:
”Säg: Anden hör till min Herres befallning.”
Koranen, 17:85.
Anden är alltså inte enbart en produkt av den fysiska materien.
Den tillhör en annan existensordning.
Den är en levande och medveten lag.
Den kommer från den gudomliga befallningens värld.
Och genom den Evige Skaparens makt har den fått en yttre existens.
Här tar resonemanget en djupare vändning.
Om omedvetna lagar, som utgår från den gudomliga viljan, kan bestå genom förändring …
Då har människans ande sannerligen ännu starkare skäl att äga beständighet.
Den har nämligen samma ursprung.
Den framgår ur samma befallningens värld.
Och den står i förbindelse med samma gudomliga vilja.
Men anden har egenskaper som dessa lagar saknar.
Den har en verklig, yttre existens.
Den är medveten.
Och den är levande.
Stanna upp och tänk på detta ett ögonblick.
En lag kan bevara ett mönster.
Men människans ande äger medvetenhet.
En lag kan fortsätta att verka utan att veta att den existerar.
Men anden upplever livet.
Den vet.
Den varseblir.
Den reflekterar.
Och detta ger människans ande en särskild plats bland skapelsens verkligheter.
Om till och med omedvetna lagar kan bestå …
Då har den medvetna människans ande ännu starkare skäl att vara förbunden med beständighet.
Inte bara överlevnad.
Inte bara fortsatt existens.
Utan ett öde som sträcker sig bortom denna världs gränser.
Och kanske är detta själva kärnan i resonemanget.
Människans ande är inte bara något som existerar ett kort ögonblick och sedan försvinner.
Dess ursprung pekar bortom det förgängliga.
Dess natur antyder en fortsatt existens.
Och dess medvetande öppnar dörren till en djupare förståelse av evigheten.
För om Skaparen har gett anden existens …
Och om Skaparen vill att den ska bestå …
Då vilken makt skulle kunna tvinga den att förgås?
Frågan handlar inte längre enbart om huruvida människans ande kan bestå.
Den djupare frågan är denna:
Varför skulle en ande, skapad med en sådan natur, vara dömd till utplåning?
Kanske är evighetens tecken redan inskrivna i själva vår existens natur.
Vi behöver bara lära oss att se dem.
ChatGPT
DET TJUGONIONDE ORDET
…
DET ANDRA SYFTET
…
DEN FÖRSTA GRUNDLÄGGANDE PUNKTEN
…
FJÄRDE KÄLLAN
Betrakta de lagar som styr olika arter, för de liknar i viss mån anden. Eftersom de utgår från den Gudomliga befallningens och viljans värld (Âlem-i Emr ve İrade), är de till sin källa i viss utsträckning besläktade med anden. Det enda de saknar är en förnimbar, yttre existens.
Studera dessa lagar, så kommer det att stå klart att om dessa styrande lagar ikläddes en yttre existens, skulle var och en av dem bli en arts ande. Dessutom är lagarna alltid bestående. De är eviga och oföränderliga. Ingen förändring eller förvandling påverkar deras enhet eller förstör dem.
Låt oss ta ett fikonträd som exempel. Om trädet skulle dö och förintas, skulle lagen för dess tillblivelse, som liknar dess ande, ändå leva kvar i dess små frön. Den skulle inte dö.
Om alltså till och med vanliga och svaga styrande lagar på detta sätt är förbundna med beständighet och fortvaro, måste människans ande vara förbunden inte bara med beständighet och odödlighet, utan också med evigheten.
Ty enligt Koranens upphöjda förkunnelse:
”Säg: Anden är av min Herres befallning.” (Koranen 17:85)
är även anden en medveten och levande lag, som utgår från den Gudomliga befallningens värld och som den För-evige Allmakten har iklätt en yttre existens.
Med andra ord: Liksom de omedvetna lagar som utgår från Guds viljeattribut och från den Gudomliga befallningens värld alltid, eller åtminstone för det mesta, består, är det ännu mer säkert att anden – som på ett sätt är deras broder, som liksom de är en manifestation av viljeattributet och som härrör från Befallningens värld – uppvisar odödlighet.
Anden är också mer värdig denna odödlighet, eftersom den existerar och har en yttre verklighet. Den är mäktigare och mer upphöjd, eftersom den äger medvetande. Den är dessutom mer beständig och mer värdefull än dessa lagar, eftersom den är levande.
KÄLLOR
Risale-i Nur Okuma Programı 2.1.0, Words [2021] – 551, e-post: syesilova72@gmail.com
Bediuzzaman Said Nursi, The Words – The Twenty-Ninth Word – About the Immortality of Man’s Spirit, the Angels, and the Resurrection of the Dead.
De engelska översättningarna av Risale-i Nur-samlingen, översatta av Şükran Vahide och utgivna av Sözler Neşriyat, är en exakt tryckt återgivning av originaltexten. (erisale.com)
OBS! ChatGPT användes för översättningen från engelska till svenska. Den engelska originaltexten kan nås via följande länk:
https://www.erisale.com/en/words/the-twenty-ninth-word-second-aim#4228