Och om Skaparen vill att den ska bestå,kan ingenting få den att förgås. – 29:e Ordet 2:a Syftet

Denna video och text är ett centralt avsnitt hämtat från avsnittet Andra syftet / Första grundläggande punkten / Tredje källan i Bediüzzaman Said Nursis verk Det tjugonionde ordet. Avsnittet behandlar människans andes natur och lägger fram grunderna för dess odödlighet – andens eviga bestånd (bekā-i ruh).

De viktigaste tankarna och det centrala begreppsliga ramverket är följande:

Definitionen av anden (Kanun-u Emrî):
Anden definieras som en omfattande och universelliserande ”befallningslag” – levande, medveten och ljus, iklädd en yttre existens i den materiella världen. Medan fysiska naturlagar, såsom gravitationen, bygger på abstrakta principer, är anden dessa gudomliga lagar i en levande och medveten gestalt.

En bestående verklighet mitt i förändringen:
Även om det ständigt sker förändringar och förvandlingar i materien och bland levande arter, finns det en beständig verklighet i arternas innersta väsen som inte förändras. Individer föds och dör, men den lag som gäller för arten fortsätter att bestå.

Människan som en art i sig (nev’):
Människan har genom sin omfattande natur, sitt universella medvetande och sin förmåga till allomfattande föreställning, trots att hon är en enskild individ, nästan nått en ställning som om hon vore en hel art i sig själv. Därför gäller den lag om beständighet och fortbestånd som omfattar hela arten även direkt för människans ande.

Andens odödlighet (Bekā-i Ruh):
Även om människans ande genomgår hundratusentals förändringar i tillstånd och form, och även när kroppen dör, fortsätter anden att existera genom Guds befallning, tillåtelse och bevarande. Den fortsätter, precis som den kom, vidare mot evigheten.

Gemini Notebook


DET TJUGONIONDE ORDET

ANDRA SYFTET

FÖRSTA GRUNDLÄGGANDE PUNKTEN

TREDJE KÄLLAN

Det finns ännu ett sätt att förstå människans andes odödlighet.

Se noga på livet.

Allt förändras.

Former uppstår.

De utvecklas.

De förändras.

Och till slut försvinner de.

Ändå finns något kvar.

Något beständigt.

Något som inte förgår när formen förändras.

Detta gäller genom hela den levande världen.

Bakom livets föränderliga former
finns lagar som består.

De fortsätter att verka.

De förblir stabila.

De försvinner inte med varje förändring.

Till och med den svagaste naturlag visar en viss beständighet.

Och detta ger oss en viktig ledtråd.

Människan är inte bara en individ.

I en anmärkningsvärd mening
är hon som en hel art inom sig själv.

Varför?

Därför att människans natur är omfattande.

Människans medvetande är universellt.

Och människans föreställningsförmåga kan omfatta otaliga ting.

En människa kan tänka på det förflutna.

Hon kan föreställa sig framtiden.

Hon kan förstå avlägsna världar.

Hon kan reflektera över själva existensen.

Hennes inre värld är vidsträckt.

Därför kan de lagar som verkar inom en art
också ses inom den enskilda människan.

Låt oss nu betrakta människans ande.

Anden är människans medvetna väsen.

Den är det levande väsendet inom henne.

Kroppen förändras.

Den växer.

Den försvagas.

Den förnyas.

Och under ett helt liv
kan dess fysiska form förändras gång på gång.

Ändå säger vi fortfarande:

”Jag är samma människa.”

Något finns kvar.

Något bevarar vår identitet.

Något fortsätter genom alla dessa förändringar.

Detta något är anden.

Skaparen har gett människan
en omfattande natur.

Han har gjort människan till en spegel
som kan återspegla universums tecken.

Han har gett människan
en förmåga till universell dyrkan.

Och Han har gett anden
en natur som är lämpad för beständighet.

Så även om en människas yttre form
förändras hundratusentals gånger,
behöver anden inte förgås tillsammans med den.

Med sin Skapares tillåtelse
fortsätter den.

Den består.

Och när hennes tid i denna värld är fullbordad,
lämnar hon den.

Precis som hon kom.

Därför är människans ande
inte som kroppens tillfälliga form.

Kroppen förändras.

Anden består.

Kroppen tillhör förändringens värld.

Anden tillhör en djupare verklighet.

Och om Skaparen vill att den ska bestå,
kan ingenting få den att förgås.

Människans ande är medveten.

Den lever.

Den är människans väsentliga levande väsen.

Och genom Guds befallning
och med Hans tillåtelse
är den odödlig.

Detta är den tredje källan.

En reflektion som hämtas från den beständighet
som finns bakom livets föränderliga former.

Och den pekar mot en djupgående sanning:

Kroppen förändras.

Anden fortsätter.

Och människan upphör inte
när hennes yttre form försvinner.

ChatGPT


DET TJUGONIONDE ORDET

Människans andes odödlighet

Änglarna och de dödas uppståndelse

…

ANDRA AVSNITTET

…

FÖRSTA GRUNDLÄGGANDE PUNKTEN

…

TREDJE KÄLLAN:

Människans ande, som har klätts i en yttre existens som är levande, medveten och ljus, är en omfattande och sanningsenlig styrande lag, skapad för att vinna universalitet.

Även de svagaste styrande lagarna uppvisar beständighet och varaktighet. Om man betraktar saken noggrant, kommer man att se att det i alla arter som är underkastade förändring finns en bestående verklighet. Denna verklighet fortsätter att verka genom förändringarna, omvandlingarna och livets olika stadier. Den får tingens yttre former att förändras, men själv lever den vidare utan att dö och förblir bestående.

Således är människan visserligen en individ, men på grund av sin naturs omfattning, sitt universella medvetande och sin allomfattande föreställningsförmåga liknar hon en art.

En lag som styr och är verksam inom en art är också verksam hos den enskilda människan.

Eftersom den Allhärlige Skaparen har skapat människan som en omfattande spegel för universell tillbedjan och gett henne en upphöjd natur, kommer den andliga verklighet som finns hos varje individ inte att dö, även om den får individens yttre form att förändras hundratusentals gånger. Med Försörjarens tillåtelse kommer anden att fortsätta att existera och lämna kroppen på samma sätt som den kom till den.

I så fall är människans ande – som är hennes medvetna beståndsdel och levande del – odödlig genom Guds befallning och med Hans tillåtelse, och genom att Han låter den bestå.

KÄLLOR

Risale-i Nur Okuma Programı 2.1.0, Words[2021] – 551, e-post: syesilova72@gmail.com

Bediuzzaman Said Nursi, The Words – The Twenty-Ninth Word – About the Immortality of Man’s Spirit, the Angels, and the Resurrection of the Dead. De engelska översättningarna av Risale-i Nur-samlingen, översatta av Şükran Vahide och utgivna av Sözler Neşriyat, är en exakt tryckt version av originaltexten. (erisale.com)

OBS! ChatGPT användes för översättningen från engelska till svenska. Den engelska originaltexten kan nås via följande länk:

The Twenty-Ninth Word – Second Aim


Tänk på den Nya världen. Amerika. Vi kanske aldrig har sett det med våra egna ögon. Ändå tvivlar vi inte på att det existerar.  – 29:e ORDET Bediüzzaman Said Nursi

Människoandens evighet och varför Gud inte kommer att förinta den

Den presenterade texten och videon förklarar människans andes odödlighet och dess existens efter döden genom rationella och filosofiska argument.

Författaren hävdar att anden, eftersom den till sin natur är enkel och odelbar, inte kan splittras eller förintas. Därför har anden, till skillnad från den fysiska kroppen, en inneboende natur som är lämpad för evigheten.

Genom ett logiskt deduktivt resonemang betonar texten att den fortsatta existensen av en enda ande pekar på en universell princip som gäller för hela mänskligheten, och att förbindelsen mellan oss och de andliga världarna inte bryts.

Det framhålls också att Skaparens oändliga barmhärtighet inte skulle överge människans ande – den varelse som har det största behovet av existensens välsignelse – och lämna den åt icke-existens.

Som en del av Risale-i Nur-samlingen framställer detta verk döden inte som ett slut, utan som en dörr genom vilken anden passerar på sin väg tillbaka till sitt ursprungliga hemland.

Gemini Notebook


DET TJUGONIONDE ORDET

Människans andes odödlighet

Änglarna och de dödas uppståndelse

⸻

ANDRA HUVUDSYFTET

FÖRSTA GRUNDLÄGGANDE PUNKTEN

ANDRA KÄLLAN

Det finns ett annat sätt att förstå detta.

Det är objektivt.

Det bygger på observation.

På erfarenhet.

Och på händelser som har upprepats genom mänsklighetens historia.

Tänk på detta.

Om bara en enda ande fortsätter att existera efter döden…

då kan existensen av andar som helhet inte bara avfärdas.

Varför?

Därför att när en egenskap tillhör något av dess själva natur…

då är den egenskapen inte begränsad till en enda individ.

Den tillhör hela kategorin.

Om odödlighet tillhör en enda mänsklig ande…

då tillhör möjligheten till odödlighet människans andar som helhet.

Och det finns något mer.

Bevisen bygger inte på en enda observation.

De bygger inte på en enda berättelse.

Eller på en enstaka ovanlig händelse.

Det finns otaliga tecken.

Otaliga erfarenheter.

Otaliga tecken som pekar mot andens fortsatta existens.

Så många…

att det blir svårt att helt förneka dem.

Tänk på den Nya världen.

Amerika.

Vi kanske aldrig har sett det med våra egna ögon.

Ändå tvivlar vi inte på att det existerar.

Och vi tvivlar inte på att människor lever där.

Varför?

Därför att bevisen är överväldigande.

På ungefär samma sätt…

finns det anledning att tro att de dödas andar…

fortsätter att existera.

De tillhör en annan dimension av tillvaron.

En värld bortom det våra ögon kan se.

En andlig värld.

Och kanske…

finns det fortfarande en förbindelse mellan den världen och vår.

Våra immateriella gåvor kan nå dem.

Och deras ljusa inflytanden kan nå oss.

Det finns ytterligare ett tecken.

Ett som inte kommer utifrån.

Det kommer inifrån.

Djupt inom människans samvete…

finns en intuitiv visshet.

Något väsentligt i människan fortsätter efter döden.

Denna väsentliga verklighet…

är anden.

Kroppen förändras.

Kroppen åldras.

Kroppen återvänder till slut till jorden.

Men anden är annorlunda.

Den är inte något som helt enkelt kan sönderdelas.

Eller upplösas.

Eller brytas ner.

Varför?

Därför att anden är enkel.

Den är inte en sammansatt struktur.

Den äger enhet.

Och förstörelse genom sönderdelning hör till sådant som består av delar.

Sådant som kan skiljas åt.

Sådant som kan brytas ner.

Men anden är inte sådan.

Livet självt ger oss en glimt av detta mysterium.

Mitt i kroppens otaliga förändringar…

finns det en enhet kvar.

En kontinuitet.

En känsla av beständighet.

Kroppen förändras.

Ändå förblir personen densamma.

Åren går.

Ändå finns något som förblir konstant.

Detta något tillhör anden.

Enheten tillhör anden.

Och beständigheten följer ur denna enhet.

Så hur skulle anden kunna bli dödlig?

Det verkar finnas bara två möjligheter.

Antingen kan anden förstöras.

Eller så kan den helt enkelt upphöra att existera.

Men förstörelse och upplösning har ingen egentlig plats i något som äger en sådan enhet och enkelhet.

Anden kan inte sönderdelas som ett fysiskt ämne.

Och fullständig tillintetgörelse väcker ett annat problem.

För Skaparen beskrivs som den Absolut Frikostige.

Hans barmhärtighet är gränslös.

Hans givmildhet har inget slut.

Skulle en sådan gränslös frikostighet…

ge människans ande existensens gåva…

bara för att sedan helt ta tillbaka denna gåva?

Människans ande längtar efter existens.

Den önskar beständighet.

Den sträcker sig mot evigheten.

Och den har en natur som är lämpad för denna längtan.

Så frågan kvarstår.

Varför skulle Den som gav existensen…

ta tillbaka den genom fullständig tillintetgörelse?

Kanske är den djupare lärdomen denna:

Människans ande är inte bara en tillfällig besökare i tillvaron.

Den bär inom sig…

en längtan efter beständighet.

En längtan som pekar bortom kroppens gränser.

Och bortom denna världs gränser.

Kroppen har en början.

Kroppen har ett slut.

Men anden…

kan tillhöra en annan ordning av existens.

En ordning där döden inte är det sista ordet.

Och där existensen…

inte bara försvinner.

Den fortsätter.

ChatGPT


DET TJUGONIONDE ORDET

Människoandens odödlighet

Änglarna och de dödas uppståndelse

…

DET ANDRA SYFTET

…

DEN FÖRSTA GRUNDLÄGGANDE PUNKTEN

…

DEN ANDRA KÄLLAN:

Detta är objektivt. Det vill säga, det är ett slags empiriskt omdöme som har formats genom upprepade iakttagelser och otaliga händelser.

När man väl har förstått att en enda ande fortsätter att existera efter döden, följer därav att alla andar, som en kategori av varande, också fortsätter att existera. Enligt logikens vetenskap är det nämligen säkert att om en inneboende egenskap kan iakttas hos en enda individ, kan förekomsten av denna egenskap antas hos alla individer. För den är inneboende. Och om den är inneboende, finns den hos varje individ.

De tecken som pekar på andarnas odödlighet bygger dessutom inte på en enda iakttagelse, utan på iakttagelser som överstiger all möjlighet att räknas eller uppskattas. De är så tydliga att vi på inget sätt kan tvivla på deras existens.

Precis som det för oss finns en plats som kallas den Nya världen, det vill säga Amerika, och vi inte kan tvivla på att det finns människor där, på samma sätt är det orimligt att tvivla på att de dödas andar nu finns i stort antal i den Inre Dimensionens värld och i Andevärlden, och att de har förbindelser med oss.

Våra immateriella gåvor når dem, och deras ljusfyllda emanationer når oss.

Dessutom kan människan intuitivt och med visshet genom sitt samvete uppfatta att något grundläggande i henne fortsätter att existera efter döden.

Och detta grundläggande är anden.

Vad anden beträffar är den inte underkastad förintelse eller upplösning. Detta beror på att den är enkel och odelbar till sin natur; den äger enhet.

Förintelse, upplösning och sönderdelning hör däremot till komplexa och sammansatta ämnen.

Som vi förklarade ovan skapar livet en form av enhet inom mångfalden; det ger upphov till ett slags beständighet.

Det vill säga, enhet och beständighet är grundläggande för anden, och från anden sprider de sig till mångfalden.

Människoandens dödlighet skulle antingen innebära dess förintelse och upplösning – men enheten ger ingen möjlighet till detta, och dess enkla natur tillåter inte sönderdelning – eller så skulle det ske genom att anden helt upphör att existera.

Men Den Absolut Generöses gränslösa barmhärtighet skulle inte tillåta en sådan förintelse.

Och Hans oändliga frikostighet skulle inte tillåta att Han återtog från människans ande den existensens gåva som Han har skänkt den – en gåva som anden innerligt längtar efter och som den är värdig.

KÄLLOR

Risale-i Nur Okuma Programı 2.1.0, Words[2021] – 550, e-post: syesilova72@gmail.com

Bediuzzaman Said Nursi, The Words – The Twenty-Ninth Word – About the Immortality of Man’s Spirit, the Angels, and the Resurrection of the Dead, de engelska översättningarna av Risale-i Nur-samlingen, översatta av Şükran Vahide och publicerade av Sözler Neşriyat, är en exakt tryckt version av originaltexten. (erisale.com)

OBS! ChatGPT användes för översättningen från engelska till svenska. Den engelska originaltexten kan nås via följande länk:

https://erisale.com/index.jsp?locale=en#content.en.201.536