Människoandens evighet och varför Gud inte kommer att förinta den
Den presenterade texten och videon förklarar människans andes odödlighet och dess existens efter döden genom rationella och filosofiska argument.
Författaren hävdar att anden, eftersom den till sin natur är enkel och odelbar, inte kan splittras eller förintas. Därför har anden, till skillnad från den fysiska kroppen, en inneboende natur som är lämpad för evigheten.
Genom ett logiskt deduktivt resonemang betonar texten att den fortsatta existensen av en enda ande pekar på en universell princip som gäller för hela mänskligheten, och att förbindelsen mellan oss och de andliga världarna inte bryts.
Det framhålls också att Skaparens oändliga barmhärtighet inte skulle överge människans ande – den varelse som har det största behovet av existensens välsignelse – och lämna den åt icke-existens.
Som en del av Risale-i Nur-samlingen framställer detta verk döden inte som ett slut, utan som en dörr genom vilken anden passerar på sin väg tillbaka till sitt ursprungliga hemland.
Gemini Notebook
DET TJUGONIONDE ORDET
Människans andes odödlighet
Änglarna och de dödas uppståndelse
⸻
ANDRA HUVUDSYFTET
FÖRSTA GRUNDLÄGGANDE PUNKTEN
ANDRA KÄLLAN
Det finns ett annat sätt att förstå detta.
Det är objektivt.
Det bygger på observation.
På erfarenhet.
Och på händelser som har upprepats genom mänsklighetens historia.
Tänk på detta.
Om bara en enda ande fortsätter att existera efter döden…
då kan existensen av andar som helhet inte bara avfärdas.
Varför?
Därför att när en egenskap tillhör något av dess själva natur…
då är den egenskapen inte begränsad till en enda individ.
Den tillhör hela kategorin.
Om odödlighet tillhör en enda mänsklig ande…
då tillhör möjligheten till odödlighet människans andar som helhet.
Och det finns något mer.
Bevisen bygger inte på en enda observation.
De bygger inte på en enda berättelse.
Eller på en enstaka ovanlig händelse.
Det finns otaliga tecken.
Otaliga erfarenheter.
Otaliga tecken som pekar mot andens fortsatta existens.
Så många…
att det blir svårt att helt förneka dem.
Tänk på den Nya världen.
Amerika.
Vi kanske aldrig har sett det med våra egna ögon.
Ändå tvivlar vi inte på att det existerar.
Och vi tvivlar inte på att människor lever där.
Varför?
Därför att bevisen är överväldigande.
På ungefär samma sätt…
finns det anledning att tro att de dödas andar…
fortsätter att existera.
De tillhör en annan dimension av tillvaron.
En värld bortom det våra ögon kan se.
En andlig värld.
Och kanske…
finns det fortfarande en förbindelse mellan den världen och vår.
Våra immateriella gåvor kan nå dem.
Och deras ljusa inflytanden kan nå oss.
Det finns ytterligare ett tecken.
Ett som inte kommer utifrån.
Det kommer inifrån.
Djupt inom människans samvete…
finns en intuitiv visshet.
Något väsentligt i människan fortsätter efter döden.
Denna väsentliga verklighet…
är anden.
Kroppen förändras.
Kroppen åldras.
Kroppen återvänder till slut till jorden.
Men anden är annorlunda.
Den är inte något som helt enkelt kan sönderdelas.
Eller upplösas.
Eller brytas ner.
Varför?
Därför att anden är enkel.
Den är inte en sammansatt struktur.
Den äger enhet.
Och förstörelse genom sönderdelning hör till sådant som består av delar.
Sådant som kan skiljas åt.
Sådant som kan brytas ner.
Men anden är inte sådan.
Livet självt ger oss en glimt av detta mysterium.
Mitt i kroppens otaliga förändringar…
finns det en enhet kvar.
En kontinuitet.
En känsla av beständighet.
Kroppen förändras.
Ändå förblir personen densamma.
Åren går.
Ändå finns något som förblir konstant.
Detta något tillhör anden.
Enheten tillhör anden.
Och beständigheten följer ur denna enhet.
Så hur skulle anden kunna bli dödlig?
Det verkar finnas bara två möjligheter.
Antingen kan anden förstöras.
Eller så kan den helt enkelt upphöra att existera.
Men förstörelse och upplösning har ingen egentlig plats i något som äger en sådan enhet och enkelhet.
Anden kan inte sönderdelas som ett fysiskt ämne.
Och fullständig tillintetgörelse väcker ett annat problem.
För Skaparen beskrivs som den Absolut Frikostige.
Hans barmhärtighet är gränslös.
Hans givmildhet har inget slut.
Skulle en sådan gränslös frikostighet…
ge människans ande existensens gåva…
bara för att sedan helt ta tillbaka denna gåva?
Människans ande längtar efter existens.
Den önskar beständighet.
Den sträcker sig mot evigheten.
Och den har en natur som är lämpad för denna längtan.
Så frågan kvarstår.
Varför skulle Den som gav existensen…
ta tillbaka den genom fullständig tillintetgörelse?
Kanske är den djupare lärdomen denna:
Människans ande är inte bara en tillfällig besökare i tillvaron.
Den bär inom sig…
en längtan efter beständighet.
En längtan som pekar bortom kroppens gränser.
Och bortom denna världs gränser.
Kroppen har en början.
Kroppen har ett slut.
Men anden…
kan tillhöra en annan ordning av existens.
En ordning där döden inte är det sista ordet.
Och där existensen…
inte bara försvinner.
Den fortsätter.
ChatGPT
DET TJUGONIONDE ORDET
Människoandens odödlighet
Änglarna och de dödas uppståndelse
…
DET ANDRA SYFTET
…
DEN FÖRSTA GRUNDLÄGGANDE PUNKTEN
…
DEN ANDRA KÄLLAN:
Detta är objektivt. Det vill säga, det är ett slags empiriskt omdöme som har formats genom upprepade iakttagelser och otaliga händelser.
När man väl har förstått att en enda ande fortsätter att existera efter döden, följer därav att alla andar, som en kategori av varande, också fortsätter att existera. Enligt logikens vetenskap är det nämligen säkert att om en inneboende egenskap kan iakttas hos en enda individ, kan förekomsten av denna egenskap antas hos alla individer. För den är inneboende. Och om den är inneboende, finns den hos varje individ.
De tecken som pekar på andarnas odödlighet bygger dessutom inte på en enda iakttagelse, utan på iakttagelser som överstiger all möjlighet att räknas eller uppskattas. De är så tydliga att vi på inget sätt kan tvivla på deras existens.
Precis som det för oss finns en plats som kallas den Nya världen, det vill säga Amerika, och vi inte kan tvivla på att det finns människor där, på samma sätt är det orimligt att tvivla på att de dödas andar nu finns i stort antal i den Inre Dimensionens värld och i Andevärlden, och att de har förbindelser med oss.
Våra immateriella gåvor når dem, och deras ljusfyllda emanationer når oss.
Dessutom kan människan intuitivt och med visshet genom sitt samvete uppfatta att något grundläggande i henne fortsätter att existera efter döden.
Och detta grundläggande är anden.
Vad anden beträffar är den inte underkastad förintelse eller upplösning. Detta beror på att den är enkel och odelbar till sin natur; den äger enhet.
Förintelse, upplösning och sönderdelning hör däremot till komplexa och sammansatta ämnen.
Som vi förklarade ovan skapar livet en form av enhet inom mångfalden; det ger upphov till ett slags beständighet.
Det vill säga, enhet och beständighet är grundläggande för anden, och från anden sprider de sig till mångfalden.
Människoandens dödlighet skulle antingen innebära dess förintelse och upplösning – men enheten ger ingen möjlighet till detta, och dess enkla natur tillåter inte sönderdelning – eller så skulle det ske genom att anden helt upphör att existera.
Men Den Absolut Generöses gränslösa barmhärtighet skulle inte tillåta en sådan förintelse.
Och Hans oändliga frikostighet skulle inte tillåta att Han återtog från människans ande den existensens gåva som Han har skänkt den – en gåva som anden innerligt längtar efter och som den är värdig.
KÄLLOR
Risale-i Nur Okuma Programı 2.1.0, Words[2021] – 550, e-post: syesilova72@gmail.com
Bediuzzaman Said Nursi, The Words – The Twenty-Ninth Word – About the Immortality of Man’s Spirit, the Angels, and the Resurrection of the Dead, de engelska översättningarna av Risale-i Nur-samlingen, översatta av Şükran Vahide och publicerade av Sözler Neşriyat, är en exakt tryckt version av originaltexten. (erisale.com)
OBS! ChatGPT användes för översättningen från engelska till svenska. Den engelska originaltexten kan nås via följande länk:
https://erisale.com/index.jsp?locale=en#content.en.201.536